Annons

Ledarbloggen

Ivar Arpi

Ivar Arpi

I dagens ledare skriver jag om övervakning. En utsliten liknelse är med storebrorssamhället från George Orwells 1984. I tidningen Slate (17/7) skriver David Rosen och Aaron Santesso att dagens övervakningssamhälle snarare liknar J.R.R Tolkiens Sagan om Ringen än 1984. Saurons öga letar febrilt efter sin ring men missar ändå Frodo, trots att han mobiliserat hela Mordor. En ensam terrorist lyckas alltså förstöra ringen.

Rosen och Santesso sammanfattar sitt argument i tre punkter.

1. Allseende är inte detsamma som allvetande. Sauron ser allt men förstår inte alltid vad det är han ser.

2. Fienden kontrollerar handlingen. Övervakning innebär att man alltid reagerar på vad någon annan gör eller gjort. Motiverade individer, som Frodo och Gandalf, kan gör uppror trots att de syns.

3. Ju högre brus, desto svagare signal. När man inte vet var man ska leta, det vill säga när bruset är högt, blir det svårt att fånga upp vad man letar efter.

Rosens och Santessos slutkläm är läsvärd:

How to recognize the treacherous or psychopathic needle in the haystack? As recent months have proved, it’s not so easy. Our surveillance state, in contrast to Orwell’s, has had its share of failures. A dangerous assumption underlies many contemporary debates about government surveillance: the assumption of interpretive competence. Without diminishing the seriousness of the recent NSA revelations, Tolkien is finally more convincing about why total surveillance often fails than Orwell and his endless progeny are in imagining its inevitable success. That’s at once some small comfort and reason for concern.

Arkiv