X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Nej, jag hade inte trott att SVT skulle fatta beslutet att direktsända Englas begravning. Faktiskt inte.

Men, som jag skrev tidigare i dag. Englas föräldrars önskan är begriplig. Hela det fruktansvärda förlopp som de tvingats genomgå har i någon mening skett i offentligheten. De flesta av oss delar inte våra anhörigas död med andra på det viset och följaktligen delar vi inte heller våra avskedsriter med allmänheten. Att det känns naturligt att göra så här för dem är en sak, men SVT:s bevekelsegrunder är svårare att begripa.

I Studio Ett i går, innan SVT fattat sitt beslut, drogs paralleller till det faktum att Fadime Sahindals minnesstund både tv-sändes och besöktes av ärkebiskopen, kronprinsessan Victoria och talmannen. Likheterna finns där, men ändå inte. Fadime Sahindals död blev startpunkten för ett slags uppvaknande inför hedersmorden, som hon själv försökt belysa och talat om i riksdagen. Hedersmordet på Fadime blev politiskt.

Naturligtvis kan allt vara politiskt. Kritik har riktats mot polisen i fallet Engla och i åter andra fall finns brister i socialtjänst eller någon annanstans.

Men har just Englas begravning allmänintresse? Jag kan inte se det. Hennes öde har engagerat många, men allmänhetens sorg är inte föräldrarnas.

Överlag borde vi kanske engagera oss mer i varandra på närmre håll, snarare än att betrakta varandras öden på TV. Skärmen emellan är tjockare än man kan tro.

Arkiv