Annons

Ledarbloggen

Naomi Abramowicz

Naomi Abramowicz

Hur förs kampen mot rasism bäst – och hur gör man för att föra det antirasistiska samtalet framåt?

Enligt företrädare för det nystartade antirasistiska forumet ”Rummet”, där vita inte är välkomna, krävs separatism för att samtalet ska komma igång på riktigt.

Forumet, och dess företrädares världssyn, debatterades inte mindre än två gånger i Sveriges Radio på torsdagen, såväl i P1 Morgon som i P3. En märklig nyhetsvärdering kan tyckas.

Men – separatism och inte minst den antirasistiska diskursen som upptar sig kring hudfärg har fått en renässans. Trots Rummets begränsade inverkan på samhällsdebatten kan det därför vara värt att diskutera varför, eller framför allt varför inte, separatism är en lyckad strategi.

Det bör först sägas att det är självklart att människor med liknande erfarenheter ska få organisera sig på det sätt som de önskar, det kan de flesta enas om. Att skapa slutna rum kan fylla en viktig funktion. Det behövs fredade utrymmen där det är möjligt att tala fritt.

Men om tanken är att bekämpa rasism, och starta ett givande samtal kring hur detta ska göras på bästa sätt, kan man fråga sig om cementerandet av idén om vi-och-dom verkligen är önskvärt. För det är konsekvensen av separatism. Trots att det är tänkt som ett sätt att föra den antirasistiska kampen framåt gör man närmast tvärtom. Man använder sig av rasistens världsbild genom att dela upp människor efter hudfärg.

Ifall den antirasistiska kampen verkligen ska ta ett kliv framåt är det bättre att lämna språkbruket om ras bakom oss. Det leder till splittring, istället för gemenskap. Och till exkludering, i stället för inkludering.

Arkiv