Ledarbloggen

Johan Ingerö

Johan Ingerö

Byråkrati känns inte sällan som konsten att göra ett ganska enkelt problem olösligt.

Norrbottens-Kuriren rapporterar idag om en gymnasieflicka i Luleå som brottats med övervikt sedan mellanstadiet. Nu har hon emellertid hittat något som fungerar för henne, nämligen en diet som bygger på LCHF (mycket fett och proteiner, samt väldigt lite kolhydrater). Problemet är bara att hennes skola vägrar ge henne specialkost.

På ett sätt kan jag förstå skolan. Utöver den uppsjö av religiösa, allergologiska och etiska orsaker som ställer krav på specialkost kan det inte vara lätt att även möta alla personliga preferenser.

Men faktum kvarstår: flickan har läkarintyg på att hon behöver just den här dieten. Och skolans motivering handlar inte om att det är krångligt, utan om att Livsmedelsverket inte godkänner LCHF. Därför ”tillhandahålls inga modedieter”. Flickan och hennes familj försökte då lösa problemet själva, genom att hon helt enkelt tar med sig mat hemifrån. Men skolköket vägrade låta henne värma sin mat där. Hon ska helt enkelt äta det som skolan serverar, och bara det. Därför får hon nu leva på morötter och keso när skolan exempelvis serverar pannkakor (som för övrigt är värdelöst som skolmat betraktad).

Tidigare om skolmat på ledarsidan: Hellre fettstund är fruktstund.

 

Arkiv

Fler bloggar