Nja till kronvittnen

I torsdags berättade justitieminister Beatrice Ask (M) att hon öppnar för användande av kronvittnen, vilket innebär straffrabatt för den som anger medbrottslingar och hjälper till att klara upp brott. Förslaget ingår iden moderata arbetsgruppen ”Bekämpa alla brott”, som ska hitta nya förslag inför valet 2014. Inspirationen kommer från Danmark, som har kronvittnen sedan 1998. Tanken är att kunna lösa upp trassliga brottshärvor, som involverar flera personer. Särskilt organiserad brottslighet har ju visat sig vara svår att komma åt. Ask ska ha en eloge för att hon försöker lösa problemet. Men hur skulle det fungera med kronvittnen i praktiken?

Det man vill komma åt med kronvittnen är organiserad brottslighet, och andra täta sammanslutningar av brottslingar. Problemet är att incitamenten gör att man antagligen inte kommer åt de brottslingar man allra helst vill komma åt. Om flera är misstänkta är det den som riskerar längst straff som har starkast skäl att samarbeta. Dessutom har brottsligor ofta en egen hierarki och den som har mest makt inom gruppen kan tvinga andra att ta straff för brott de inte begått. Kronvittnessystemet lägger till en dimension till fångarnas dilemma, där den mest skyldige har mest att vinna. Det finns alltså en risk att incitamenten blir skeva med ett kronvittnessystem. Och att rättvisan blir förhandlingsbar, som Kartellbekämpningsutredningen skrev i sitt delbetänkande 2001 (SOU 2001:74). Det uppmuntrar till att tona ned den egna rollen och skylla på andra, oavsett om det är sant eller inte.

Tidigare överåklagare Sven-Erik Alhem säger till Svenska Dagbladet att han tror att falska vittnesmål kan bli en konsekvens:

– Det finns all anledning att undersöka möjligheten att få fram bevisning för organiserad brottslighet. Men det här kan öppna upp för personer att lockas till att lämna oriktiga uppgifter så att andra misstänkta får det värre, säger han.

Andra är mer positiva tillett kronvittnessystem. I Sydsvenskan (2/2) efterlyste Klas Friberg, chef för Rikskriminalpolisen, ett kronvittnessystem. Och flera riksdagspartier vill också ”utreda möjligheten”.

Värt att notera är att Högsta domstolen redan har gett straffrabatt i ett fall där en brottsling angav sina kumpaner, och indirekt alltså haft ett kronvittne. Det hela handlade om två sprängningar i Göteborg 2006, där en kriminell MC-klubb var inblandad. Det saknades bevis och förundersökningen lades ned, tills vittnet som också ingick i klubben trädde fram 2008. Det ledde till att brottet klarades upp och straffrabatt utdelades i domen 2009. Det innebär i praktiken ett visst öppnande för kronvittnessystem. Det är dock ännu inte satt system, som i Danmark och Norge. Skälet HD angav var dock att fallet utgjorde en ”undantagssituation” eftersom kronvittnet löpte stor risk för sitt liv. Men när gör inte kronvittnen i härvor med organiserad brottslighet det?

En del talar för och en del emot ett kronvittnessystem. Å ena sidan finns det säkerligen liknande fall som har nått en återvändsgränd där ett kronvittne hade kunnat hjälpa till. Å andra sidan luckrar man upp rättsstatens princip om att alla ska ha samma bedömning och rättigheter. Som det ser ut nu överväger nackdelarna där brottslingar kan börja kalkylera med straffrabatter, oavsett vilken skuld de själva har. Men om problemen med organiserad brottslighet fortsätter att växa kan det inte uteslutas. Det skadar därför inte att utreda möjligheterna.