Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Fortfarande är vi på ”enligt flera medier-nivå”, men onekligen pekar alla dessa medier i samma riktning och det betyder att Håkan Juholt blir valberedningens förslag till ny partiordförande i Socialdemokraterna. Vid en presskonferens klockan ett vet vi säkert.

Nu grävs det i arkiven för fullt. Juholts förslag i riksdagen synas och gamla debattprotokoll lusläses. Vilka konflikter har han befunnit sig i? Vad finns det för roliga anekdoter? Vad är Juholt, utöver sin mustasch? Talande nog har just den varit huvudämne på Twitter under morgonen. Det säger kanske något om mustaschen, men det säger förmodligen mer om Juholts avtryck i politiken hitintills. Det är inte jättedjupt och tydligt, om man säger.

TT jobbar på för fullt och matar ut telegram om Juholt. Riksdagsledamoten Monica Green bara har gott att säga om Juholt:

– Han är jätteduktig och kanonbra på att debattera och kan entusiasmera folk. Det är jätteroligt i så fall, men vi får se, vi får vänta.

Blekingedistriktets ordförande Mats Johansson är lika entusiastisk han:

– Han är en av de mest kunniga politiker som jag känner.

Nå. Det är svårt att dra några direkta slutsatser av det där. När och om leden sluter sig kommer vi få höra mycket om Juholts duktighet och det finns ingen anledning att ifrågasätta den saken. Det är de flesta politiker som hängt med länge är både duktiga och strategiska.
Vad som däremot kan ifrågasättas är den socialdemokratiske statsvetarprofessorn Ulf Bjerelds analys för TT. Han påstår bland annat följande:
– Det är i så fall en seger för dem som strävat för förnyelse inom partiet och för dem som blockerat Damberg.
Bjereld berättar också att Juholt är ”svagt vänster”, vilket i sig inte är en ovanlig analys. Någonting säger  mig dock att Bjerelds lätt nedtonade analys säger mer om professorns ideologiska position än den gör om Juholt. Att Juholt innebär en stabilitet och trygghet kan jag se, att det skulle vara förnyelse som installeras i partitoppen är inte lika uppenbart. Inte heller har jag hört någon annan socialdemokrat resonera i den riktningen.
Men jag kan förstå att Bjereld gärna framställer det som om valet legat mellan ”Förnyelse med Juholt” och ”Stagnation med Damberg”. Den gode professorn är ju också ”svagt vänster”…

Helt säkert är det ännu inte, men klockan ett vet vi. Frågan är om kompromisskandidaten Juholt verkligen är så mycket kompromiss som det sägs. Vägen fram till detta besked har sannerligen inte varit spikrak och det finns all anledning att förvänta sig efterskalv inom rörelsen. Det är långtifrån säkert att alla är lika pigga på att räta in sig i leden och leverera glättiga muntrationer och hyllningar som Green, Johansson och Bjereld här ovan.

Arkiv

Fler bloggar