Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

I Riksrevisionens rapport om rikets järnvägsstatus, omskriven på ledarsidan idag, var kontentan att de många problemen i tågtrafiken beror mindre på SJ och mer på, tja, alla andra. Ingen undkommer kritik, regeringen, Trafikverket, Jernhusen – varje inblandad instans får sina fiskar varma. Alla utom SJ:

– SJ klarar sig bra. Men järnvägen är ett stort sammanhängande system. Om något fungerar dåligt stör det alla andra, sade Riksrevisionens Monica Rupprecht Hjort till SvD.

 

Ja. Så är det. Alla delar i systemet måste fungera och dra sitt strå till stacken. SJ fortsätter idag att göra just detta genom att avisera en historiskt stor affär, en investering om cirka 3,5 miljarder. Syftet är att renovera X2000-tågen, som hängt med länge nu, i över tjugo år.

Enligt SJ:s vd Crister Fritzon är satsningen den viktigaste investeringen i företagets historia. Komforten och utseendet kommer att förbättras avsevärt och tekniken uppdateras. Man tar kort sagt ansvar för sin del i systemet.

 

Huruvida det är bättre eller sämre att renovera, snarare än köpa nytt, överlämnar jag med varm hand åt tågexperterna att tvista om. För denna lekman och resenär ter sig SJ:s strategi emellertid klok både utifrån en hållbarhetssynvinkel och utifrån det faktum att X2000 faktiskt har varit en rätt stabil trotjänare som man dessutom fortfarande gärna åker med – till skillnad från en del av de nyare tåg som trafikerar våra räls. (Dubbeldäckarna har jag till exempel aldrig lärt mig trivas i.)

 

Men tyvärr. Så länge vi inte får motsvarande historiska presskonferenser från regeringen, Trafikverket och Jernhusen så lär SJ:s insatser emellertid stå sig slätt mot förseningar och tågkaos. Komfort i all ära, men det kan inte kompensera för slitna växlar, skraltiga räls och svajiga signaler.

Såvida upprustningen av X2000 inte inkluderar en off road-kapacitet, det vill säga…?

 

Arkiv