Tillbaka till arbetsveckan

Sedan 1998 har Frankrike haft en lagstadgad 35-timmars arbetsvecka. Den infördes av Lionel Jospins vänsterregering och var tänkt att minska arbetslösheten i Frankrike, som då var över 10 procent, genom att fler skulle dela på jobben. Utöver att det är ett feltänk från början – det finns ingen fixerad mängd arbete i ekonomin som ska utföras – så har inte målsättningarna uppfyllts. Arbetslösheten är fortfarande hög, tillväxten har inte ökat nämnvärt och många grupper på arbetsmarknaden är missnöjda med lagen.

När det franska parlamentet på onsdagen röstade igenom en lagändring som låter arbetsgivare och arbetstagare förhandla om längre arbetstider i utbyte mot högre lön eller bättre pensioner mottogs det av många som ett slut för 35-timmarsveckan. Enligt fackföreningsledare kommer ändringen i huvudsak att göra skillnad för små och medelstora företag; de största företagen kommer troligen inte göra sig besväret att sluta nya avtal med fackföreningarna. Således kommer lagändringen inte bli något alexanderhugg, utan bara gradvis innebära förlängda arbetsdagar. Fransmännen hör dessutom till dem som arbetar minst inom OECD, och det är inget som förändras över en natt.

Trots det är lagändringen att se som ett tecken på en förstärkt arbetslinje i Frankrike. Det är intressant även ur svenskt perspektiv. Alliansen vann valet 2006 till stor del för att man lade fokus på arbetslinjen. Många av de reformer som genomförts sedan dess har också varit avsedda att stärka arbetslinjen. Det har rönt ett visst intresse från andra länder, bland annat Frankrike. Till exempel var franska ekonomiministerns statssekreterare, Laurent Wauquiez, på besök i Sverige i juni för att diskutera arbetsmarknadsfrågor.

Att åter anknyta till arbetslinjen kommer att bli nödvändigt för socialdemokraterna inför valet 2010. Detta inser Mona Sahlin, och tendenserna märks även i de mindre oppositionspartierna. Vid vänsterpartiets kongress i juni försvarade partiledaren Lars Ohly ett skrotande av kravet på sex timmars arbetsdag. Karin Svensson Smith, riksdagsledamot och talesperson för trafikfrågor för miljöpartiet, förordade tidigare i år också ett slopande. LO ser därtill en sådan arbetstidssänkning som orealistiskt att genomföra.

Självklart är det orealistiskt. Det går inte att lagstifta om att alla ska arbeta mindre om vi ska fortsätta ha en god välfärd och tillväxt. Arbete är inte allt här i livet, men det är grunden för vårt välstånd.