Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Johan Wennström

Johan Wennström

Expressens ledarskribent Ann-Charlotte Marteus har läst filosofen Edmund Burke och använder honom i dagens ledare som en förklaring till Fredrik Reinfeldts, enligt henne, svala inställning till händelserna i Mellanöstern. ”Edmund Burke, levde under Franska revolutionen. Han gillade den inte: Det var ofint och dumt att vräka en monark av tronen.”

Kanske finns det ändå mer att säga om Burke. I själva verket var han ursprungligen försiktigt positiv till den franska revolutionen: ”England gazing with astonishment at a French struggle for liberty and not knowing whether to blame or to applaud… The spirit is impossible not to admire”. Men i takt med att revolutionen blev alltmer kaotisk ändrade han uppfattning.

I en brevväxling i november 1789 skrev Burke följande om läget i Frankrike: ”You may have subverted Monarchy, but not recover’d freedom”.

Här finns själva kärnan i Burkes revolutionskritik, förklaringen till både hans växande obehag inför den franska revolutionen och hans stöd till det amerikanska frihetskriget på 1770-talet. I Amerika kunde friheten förväntas blomma, men i Frankrike hotade tyranniet: ”…the portentous state of France – where the Elements which compose Human Society seem all to be dissolved, and a world of Monsters to be produced in the place of it…”.

Burke var inte emot revolutioner i sig. Som Marteus mycket riktigt påpekar var han till exempel också positiv till avskaffandet av det kungliga enväldet i England i ”The Glorious Revolution” 1688*. Men anledningen var inte, som Expressen skriver, att Burke ville ”återställa en urgammal engelsk ordning”.

Här är i stället hans egen formulering från Reflections on the revolution in France: ”The revolution was made to preserve our ancient indisputable laws and liberties, and that ancient constitution of government which is our only security for law and liberty”.

Burke hade en reflekterande attityd som hjälpte honom att navigera rätt både i historien och i sin samtid. Det är inte konstigt att Ann-Charlotte Marteus läser honom så fel.

*Marteus anger revolutionsåret 1689.

Arkiv