Hög Ikarosfaktor i grekisk politik

Första tjing som regeringsbildare gick till konservativa Ny demokratis Antonis Samaris. Det gick inte. Nu har vänsteralliansen Syriza ledare Alexis Tsipras fått uppdraget och inom tre dagar ska han redovisa resultatet. Syriza blev två i parlamentsvalet med ett program som utlovar att frysa återbetalningen av lån och att omförhandla villkoren i EU/IMF:s senaste räddningspaket.

I stället för att Grekland ska rycka upp sig – moderniseras –  nöjer sig Tsipras med en rycka-på-axlarna-politik.

Agendan är att inte genomföra reformer.

Sannolikheten för att Tsipras ska bli premiärminister för en bokstavsvänsterkoalition får sägas vara extremt liten. Mandatfördelningen gör det svårt. Ett annat skäl är att vänster är som vänstern brukar vara: oenig. Ett trejde är förstås att det inte är så kul att göra praktik av luftiga löften.

”Turen” går då till de socialdemokratiska socialisterna i Pasok. Om inte heller Pasok lyckas sy i hop en regering blir det nyval i början av juni. Och så blir det troligen.

I söndagens parlamentsval sade cirka 70 procent av väljarna nej till verkligheten. När det är dags för nyval blir det inte lika lätt att blunda. Valet kommer då att ske i perspektiv av att den grekiska statens pengar för att betala pension och sjukvård håller på att ta slut – och att påfyllning av kassan med nödlån först inträffar om grekerna röstar fram en regering som tar verkligheten på allvar.  Alternativet leder till samma resultat som för Ikaros: fritt fall.