Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

I dagens papperstidning följer jag upp gårdagens bloggpost om en ny internationell rankning av skolsystem. Den har gjorts av The Economist Intelligence Unit med stöd från utbildningsföretaget Pearson. Sverige kommer på 21:a plats av 40 studerade länder. Före Tjeckien, efter Slovakien.

Rekommendationerna från The Learning Curve 2012, som rapporten heter, ligger i hög grad i linje med slutsatserna i de båda epokgörande rapporterna som konsultföretaget McKInsey publicerade 2007 respektive 2010. Vad man gör är mycket viktigare än hur mycket det kostar. Attityden till utbildning och kunskap i det omgivande samhället spelar stor roll för hur det går i skolsystemet. Fritt skolval kan göra nytta om systemet är välkonstruerat. Och framför allt: väldigt mycket står och faller med lärarna. Man måste rekrytera de bästa och ge dem vidareutbildning och respekt.

Då blir man desto mer bekymrad när man tar del av Saco/Swedbanks färska studie, som visar att det går sämre lönemässigt för gymnasielärarna än för praktiskt taget alla andra akademikergrupper.

För att inte tala om denna rysare i Lärarnas tidning, som visar på de enorma rekryteringsproblemen till yrket. Oavsett om man jämför bakåt i tiden eller med andra utbildningar har lärarstudenterna lägre betyg, gör sämre resultat på högskoleprovet, ägnar mindre tid åt studier och läser dagstidning i mindre utsträckning. Och detta har lärarutbildningarna mött med minskad undervisningstid.

Tidningen har själv satt rubriken ”Lärarutbildning – bygge i förfall?”

Nu finns en helt ny och förbättrad lärarutbildning sedan kort tid tillbaka. Det är svårt att se att något i skolpolitiken skulle ha högre prioritet än att hålla örnkoll på den.

 

Arkiv