Annons

Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Med anledning av ledarkrönikan Snart mäter vi skallar igen (1/3), har följande kommentar inkommit:

Här några insikter i vad aktuell forskning säger om ämnet diversitet och beslutskvalitet i grupper. Diversitet har potentialen att öka kvalitén på beslut men diskussionen behöver fördjupas och distanseras från kollektivismens krav på att allt i samhället uppifrån av staten ska fördelas utifrån gruppers relativa storleksantal.

Det finns nämligen tre typer av diversitet: social diversitet, kognitiv diversitet och värderingsmässig diversitet. Social diversitet reflekterar skillnader gällande ras, etnicitet, kön, ålder, religion, sexuell läggning, fysisk förmåga etc. Kognitiv diversitet inkluderar skillnader i utbildning, träning, erfarenhet, expertis, tillgång till information, kunskap, kulturell bakgrund, motivation etc. Värderingsmässig diversitet speglar skillnader i synen på gruppens uppgift, mål och syfte.

De bästa grupperna har stor kognitiv diversitet och låg värderingsmässig diversitet. Hög kognitiv diversitet säkerställer att gruppen har de verktyg och den information som krävs för att ta bra beslut medan låg värderingsmässig diversitet gör att gruppen drar åt samma håll vad gäller dess ändamål. Social diversitet kan ibland men inte alltid gå hand i hand med kognitiv diversitet vilket i så fall är positivt. Likaväl kan social diversitet ibland men inte alltid gå hand i hand med värderingsmässig diversitet vilket i så fall är negativt. I slutändan är det ändå kognitiv diversitet som är kärnan i det hela.

Scott Page’s ”Diversity Prediction Theorem” förklarar varför kognitiv diversitet är så viktig för effektivt beslutsfattande (https://www.youtube.com/watch?v=KtaaCAJjGr4). Teoremet säger att det kollektiva felet i de beslut som gruppen tar är lika med det genomsnittliga individuella felet i besluten hos de som ingår i gruppen minus mängden diversitet i gruppen. Notera att om processen fungerar som den ska kommer det kollektiva felet alltid vara mindre än det genomsnittliga individuella felet och det kollektiva felet beror till lika delar på individuell klokhet och på diversitet hos de som ingår i gruppen.

Utifrån teoremet kan man också förklara så kallat ”grupptänkande” när processen inte fungerar som den ska. Riktigt dåliga beslut tas när kognitiv diversitet försvinner och alla tänker likadant samt alla dessutom tänker fel. Det här beror sällan på att individuell klokhet saknas. Istället beror det på psykologiska effekter där individer underordnar sig gruppens kollektiva åsikt och effekterna av den kognitiva diversiteten försvinner.

För att beslutsprocessen ska fungera väl krävs bl.a. att de individuella besluten inte påverkas av hur de övriga i gruppen tar beslut (dvs. de individuella felen behöver vara okorrelerade) och att sannolikheten för att en person tar ett korrekt beslut måste vara oberoende av att de andra i gruppen tar korrekta beslut. Erfarenheten visar dock att så fort människor hamnar i en grupp tillsammans börjar de anpassa sig till varandra och omedvetet minska diversiteten i gruppen. Psykologin går inte att göra mycket åt men det går att genom att ha väl uttänkta processer för gruppens beslutsfattande minska effekterna.

Det faktum att kognitiv diversitet har potential att öka kvalitén på beslut får ibland personer i näringslivet att gå vilse och gå med på kvotering utifrån social diversitet i styrelser trots att många egentligen inte uppskattar den kollektivistiska centralstyrningen eller intrånget i äganderätten. Just därför behöver debatten fördjupas så mer precisa åsikter kan formuleras.

Det vi behöver i beslutsgrupper är kloka personer med olika och relevanta infallsvinklar samt en psykologisk mognad att inte underordna sig ett grupptryck i diskussionen inför ett beslut men sedan att också stå bakom beslutet när det väl är taget. Det vi inte behöver är att mäta skallar.

Mats Larsson

Arkiv