Tove Lifvendahl
Med anledning av dagens krönika Ungdomspolitiska luftslott, har en kommentar inkommit:
Jag delar i huvudsak Tove Lifvendahls resonemang om ungdomspolitiska luftslott. Hon redogör för erfarenheter som även jag har mött; nitiska kommunala tjänstemän som tvingar på ungdomar bidrag de inte bett om eller politiker som lovar käcka ungdomspolitiska projekt som kostar miljoner utan att det når fram till de ungdomar som mest behöver stöd. Som ledamot i den statliga ungdomspolitiska utredningen i mitten av 90- talet förfasades jag också av det etablerade samhällets inställning till ungdomar som offer för sin egen tid.
Men jag tycker att Tove Lifvendahl glömmer ett perspektiv. Det finns en grupp ungdomar i varje generation som befinner sig mitt emellan å ena sidan den välkammade medelklassen som likt Tove själv lär sig fylla i blanketter för att få tag på bidrag och å andra sidan den ungdomsgrupp som från början har ett färdigserverat samhällsstöd i form av tex skateboardbanor, ishockeyrinkar och ridhus.
Jag tänker på de ungdomar som faktiskt agerar så som Tove Lifvendahl och jag skulle önska, dvs de som aldrig ber om samhällets stöd, de som helt naturligt tar saker och ting i egna händer. De startar en idrottsförening, bildar ett politiskt ungdomsförbund på hemorten, ordnar danskurser eller startar filmvisning i den fallfärdiga bygdegården och samlar ungdomar som helt står utanför offentlig och kommersiell fritidsverksamhet. Dessa ungdomar bär upp det civila samhället och skolar ungdomsledare som lär sig att vare sig lita på färdigserverad fritid via stat och kommun eller göra sig beroende av kommersiell fritidsverksamhet som skulle kosta åtskilliga tusenlappar ur föräldrarnas plånbok. Den ungdomsgruppen är inte betjänt av Tove Lifvendahls ganska cyniska förhållningssätt. Om politiska ungdomsförbund som fångar upp goda ungdomsledare som skolat sig själva i det civila samhället tackar nej till alla former av bidrag- när ska då de goda ungdomsledarna som Lifvendahl efterfrågar få ökad legitimitet?
Kristina Jonäng
Ordförande i Centerpartiets ungdomsförbund 1993-96
Ledamot av ungdomspolitiska utredningen (SOU 1997: 71)
Ledamot av Centerpartiets partistyrelse