X
Annons
X

Ledarbloggen

PJ Anders Linder

PJ Anders Linder

Apropå det här med Jan Björklund, P1:s granskande program och läget i
skolan letade jag upp en artikel jag skrev i SvD den 27 mars 2005. Där
går jag igenom en del av de kritiska rapporter som då hade kommit:


”Under det senaste halvåret har det kommit en rad utvärderande
skolrapporter. Deras gemensamma nämnare är att kunskapsförmedlingen
inte fungerar.

• Tre av fyra elever lämnar grundskolan utan fullständigt betyg, och
var tionde elev uppfyller inte de beskedliga formella kraven för att få
söka vidare. Av dem som börjar gymnasiet är en fjärdedel inte klar ett
år efter utsatt tid, och en stor andel tar över huvud taget aldrig
examen. Många av dem som går vidare till universiteten är illa rustade
för akademiska studier.

• I slutet av oktober 2004 konstaterade Skolverket att kunskapsnivån i
grundskolan försämras i läsförståelse, matematik och kemi.

• I början av december [2004] kom OECD:s så kallade Pisastudie. Den
visar att svenska 15-åringar gör dåligt ifrån sig i matematik och
naturvetenskap. Sammantaget ligger de strax över medel i OECD, men det
imponerar måttligt mot bakgrund av att det bara är två länder som
satsar större resurser på grundskolan än Sverige.

• I december [2004] kom även Timms. Denna internationella jämförelse
visar att resultaten i matematik och naturvetenskap för svenska
åttondeklassare 2003 ligger på samma nivå som för sjundeklassarna 1995
… Försämringstakten var större i Sverige än i något annat land,
vilket fick Skolverkets generaldirektör att tala om utvecklingen som
”fruktansvärt oroande”.

• Under våren 2005 har Högskoleverket publicerat en rad
ämnesutvärderingar. Vad gäller moderna språk talar pressmeddelandenas
rubriker för sig själva: ‘Sämre förkunskaper problem på utbildningar i
engelska; ‘Tyskstudenten – snart ett minne blott?’; ‘Franska – ännu ett
språk i kris’.

• Och i måndags kom så Högskoleverkets utvärdering av den nya
lärarutbildning som Thomas Östros forcerade fram. Utbildningen har
redan fått kritik, inte minst från studenterna själva, och bristerna
visar sig också vara avsevärrda … Utvärderingen [visar] att det på
många högskolor inte är obligatoriskt att lära sig göra prov och sätta
betyg, eller ens att lära sig undervisa i läsning och skrivning.
Prestationskraven är genomgående låga, och det avspända arbetssättet
gör ‘fältet fritt att begränsa sin studieinsats till ett minimum och
ändå få betyget godkänt.'”

I snabb sammanfattning:

• 1/4 faller igenom i något ämne i nian, 1/10 kör i engelska, svenska eller matte;
• 1/4 är inte färdiga med gymnasiet när de är 20;
• nivån sjunker i läsning, matte och kemi;
• trots stora resurser är vi medelmåtttiga i matte/naturvetenskap inom OECD;
• mellan 1995 och 2003 har åttornas kunskapet i ma/natvet sjunkit en årskurs;
• Skolverkets gd tycker att det är ”fruktansvärt oroande”;
• lärarutbildningen ger varken ämnes- eller didaktikkunskap

Lägg märke till att det ingenstans ovanför talar om att vi är sämst i världen på någonting. Men betyder det att vi ska vara nöjda och belåtna?

Icke.

Man kan säga mycket om Jan Björklund, men har mer eller mindre på egen hand lyckats ändra svensk skoldebatt så att den handlar om kunskap och kvalitet i stället för diverse vaga sociala mål.

Det finns mycket engagemang i svensk skola. Inte minst mindre barn har det mycket trevligare i skolan än förr. Men alldeles för många lär sig alldeles för lite – och det finns högvis med studier, jämförelser och utvärderingar som belägger den saken. Jan Björklund och regeringen förtjänar vår högaktning för att de lagt om kursen för att åtgärda problemen – och socialdemokraterna förtjänar försiktigt beröm för att de börjat lyssna och ta ut en ny kurs.

Att motarbeta den här förändringen är att motarbeta såväl unga människors framtid som vårt lands förmåga att hävda sig i den internationella konkurrensen. För att inte tala om vad fortsatt kunskapsfientlighet skulle betyda för Sverige som kulturnation.

Arkiv