Ledarbloggen

Siri Steijer

Siri Steijer

”Närodlatrörelsens magi är att man lyckats förena en känsla av snobbighet och folklighet”. Så citeras matskribenten Dave Lowry i ”En hipsters dilemma, försvar för långväga mat”. I boken, som gavs ut i svensk översättning av tankesmedjan Timbro i veckan, argumenterar författarna Pierre Desrochers och Hiroko Shimizu för en globaliserad jordbruksindustri.

För mig är förvisso hipsters ungdomar som tigger pengar av sina föräldrar för att köpa kläder på Urban outfitters och American apparel, för att sedan slå sig ner i Vitabergsparken med Pringles-chips och billig öl. Ett relativt opolitiskt leverne, som främst handlar om att manifestera sin själ genom konsumtion och ”rätt” stil. Saker och ting klarnar emellertid av originaltiteln på boken, ”The locavore´s dilemma: in praise of the 10 000 mile diet”.

En locavore är en person som deltar i en nu världsomspännande rörelse som vurmar för lokalt odlad mat, helst inom en radie av några mil från hemmet. En sådan rörelse finns inte uttalad i Sverige, vilket antagligen är orsaken till hipster-rubriken. En svensk målgrupp för bokens budskap finns, men den är inte enhetlig. Den innefattar allt från miljöpartiröstande övre medelklass som stoltserar med Saltå kvarn-müsli på Skånegatan, till mer konservativt sinnade som vill värna den lilla världens små nätverk, med det svenska jordbruket som främsta kärleksbarn.

I fem kapitel avfärdar författarna lika många, enligt dem, falska myter om närodlat. På många punkter är det svårt att värja sig. Att en effektiv jordbruksindustri kan framställa mer mat till fler människor ter sig uppenbart. En återgång till ett system med småskaliga, lokala jordbruk skulle med all sannolikhet innebära att fattigdom och svält i världen ökade. Förutom mängden mat som jordbruksindustrin kan producera blir också priset lägre, vilket gör att människor får mer mat för sina pengar. Den globala marknaden innebär dessutom att man inte lägger alla ägg i samma korg, en dålig skörd i det egna landet innebär inte en katastrof. Vidare är livsmedelshandeln i sig gynnsam för fattiga länders utveckling.

Även för miljön ter det sig fördelaktigt med den moderna jordbruksindustrin. Möjligheten att köpa säsongsvaror från platser där de för tillfället växer naturligt är bra, då exempelvis växthus på kalla platser är betydligt mer miljöfarligt än de flesta mattransporter mellan länder. Författarna påpekar också att idén om närodlat är anti-urban då den kräver små bosättningar spridda över landsbygden. De gör en god poäng av att städer har potential att minska människans inverkan på naturen då den samlar fler människor på mindre mark.

Författarna vilar sig tungt mot argumentet att dagens globaliserade, industrialiserade jordbruk vinner legitimitet genom den evolutionära process som lett fram till det. Ett vanskligt argument, då sakernas tillstånd inte i sig är en garant för att det är gott. Och premisserna för det som en gång var rätt, kan också ändras.

Diskussionen är därför viktig att föra. Och det finns skäl att syna det moderna jordbruket. Exempelvis bör man inte avfärda vikten av gedigna regelverk, som skyddar såväl djur som människor i produktionsleden. Ju längre bort konsumenterna befinner sig, desto svårare är det för dem att känna till oegentligheter. Väljer man att köpa svenskt kött för att man, tack vare vår hårda djurskyddslagstiftning, känner sig tryggare med att djuren behandlats väl kan det knappast heller kallas protektionism.

Allt bör inte offras för att uppnå ett billigare pris. Att sänka kraven på svenska bönders djurhantering för att göra dem mer internationellt konkurrenskraftiga är exempelvis inte rätt väg att gå. Snarare vore det önskvärt att djurskyddet i andra delar av världen blir bättre i takt med att allt fler har möjlighet att betala för det.

Värt att notera är också att bönderna förvaltar en mångfald av djur-och växtliv på den svenska betesmarken, som kommer att försvinna om jordbruket läggs ned.

Uppenbart är att frågan om närodlat handlar om svåra avväganden och värden som måste sättas i relation till varandra. Fattiga människors förtjänst av en global handel måste vägas mot kostnaden för att hålla en bra djurhållning och att odla utan giftiga ämnen. Uppodlingen av mark som följer av många små jordbruk måste vägas mot viljan att värna en orörd natur. Förtjänsterna med den storskaliga matproduktionen måste vägas mot förtjänsterna med inhemska bönder.

Viktigt är att veta varför man handlar närodlat, och vad man väljer bort till förmån för något annat. Annars är risken stor att man går till bondens marknad på falska premisser– eller bara för att det är en livsstil.

Arkiv

Fler bloggar