Iran var onekligen i nyheternas centrum i veckan, detta trots vad som närmast måste beskrivas som ett inbördeskrig i Syrien. Det började i måndags med två attentat mot israeliska diplomater, ett försök som avstyrdes i Tbilisi, Georgien, och ett som genomfördes men utan dödlig utgång i New Delhi, Indien. Ett tredje attentat avvärjdes i Bangkok, Thailand i tisdags. Där arresterades också tre iranska män och en kvinna för dådet som skulle utförts mot tre israeliska diplomater. De tre dåden visar utöver måltavlorna även uppenbara likheter i fråga om utrustning och tillvägagångssätt.
Iran har en lång och konsekvent historia av att lägga ut terrordåd och mord på entreprenad. För inte mer än ett par månader sedan de försökte beställa ett mord på Saudiarabiens USA-ambassadör från den mexikanska drogkartellen Los Zetas. Snopet nog visade sig dock deras kontakt arbeta för USA och planen gick i stöpet.
För bara fem veckor sedan arresterades dessutom två iranska medborgare i Azerbajdzjans huvudstad Baku för att ha planerat att mörda Israels ambassadör. Detta är bara en ett fåtal av de många fall som finns att tillgå; det kan inte råda någon tvekan om att Iran ligger bakom attackerna mot de israeliska diplomaterna.
Riktigt illavarslande är nyheterna att Iran åter har lierat sig med al-Qaida. Den välkända terrorgruppen har varit nere för räkning i flera år, ett utslag av det i somliga avseenden väldigt lyckade kriget mot terrorismen, och mest levt kvar i konsultform i Somalia och Nigeria, dock väldigt framgångsrikt. The Daily Telegraph har talat med flera säkerhetsexperter som tror att Iran och al-Qaida nu planerar att slå till mot Europa. Det här är dock ett scenario som på grund av terrorgruppens nedgång och sedan flera år ständigt förestående fall inte varit aktuellt och underrättelsetjänsterna runtom i världen ställs nu inför en diger uppgift. Ett spektakulärt mål för en dylik operation vore sommarens OS i London.
Det är heller inte otänkbart att samarbetet redan har mynnat ut i ett attentatsförsök i Thailand. För en dryg månad sedan greps där en svensk-libanesisk man med kopplingar till terrorgruppen Hizbollah, sedan länge nära samarbetspartner med Iran, greps efter att polisen funnit fyra ton konstgödsel och stora mängder flytande ammoniumnitrat i hans besittning. Det är högst tveksamt att Hizbollah själva skulle klara av en så stor aktion.
Mycket av detta kan dock hänföras till det kommande valet. Brytningen mellan Ayatolla Khamenei och president Ahmadinejad. Khamenei har enligt uppgifter gett tillstånd till en serie av terrorattacker för att vinna stöd för sin sida. Ahmadinejads nukleära uppvisning i tisdags ska också ses mot denna bakgrund. Det finns ingen anledning att tro att Iran faktiskt har gjort sådana framsteg som påstods. Det handlar snarare om att samla stöd inför valet. I Iran vinner man inte val genom att diskutera inrikespolitik som i andra länder utan genom att skylla alla problem på omvärlden, främst västdelen, samt genom att iscensätta terrordåd utomlands.
Att visa sig villig att slå tillbaka mot väst är också en bra variant på valfläsk. Ahmadinejad förklarade också i tisdags att om EU nu ska införa ett förbud mot iransk olja kan Iran lika gärna förekomma och förbjuda export till EU. Det här innebär stora problem för bland annat Grekland, Italien och Spanien som köper en stor del av sin olja från Iran och som trodde att de hade ett halvår på sig att ordna inför förbudet. Det är dock en rimlig reaktion från Irans sida. Varför skulle de hjälpa sina motståndare på det viset? Att tro något annat var minst sagt naivt från EU:s sida.
Samtidigt som allt detta sker svarade Irans chefsförhandlare i nukleära frågor Said Jalili jakande på den uppmaning att komma till förhandlingsbordet som EU:s utrikeschef Catherine Ashton skickade för fyra månader sedan. Det bör dock inte tolkas som mer än ett försök att minska risken för fullskaligt krig. Iran är inte intresserat av fred, men heller inte av direkt väpnad konflikt. Snarare är det kaos som är landets föredragna tillstånd. I gränslandet mellan fredstrevare och apokalyptiska hot genomförs diverse förtäckta dåd.
Dessutom vill man verkligen få bort sanktionerna mot landets oljeexport och finanssektor. Det bör dock ligga i alla andras intresse att sanktionerna mot Iran kvarstår, inte minst därför att de faktiskt har potential att fungera, tills landet upphör att sponsra internationell terrorism.
