Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

För ungefär ett år sedan reagerade jag med viss förbluffelse på en ovanligt hårdhänt avrättning av en chef, i tidningen Chefs återkommande utvärderingar. Det handlade denna gång om Poolias dåvarande chef Monika Elling.

Jag har ingen aning hur Monika Elling är som chef, men artikeln var så hårt och tillintetgörande skriven att den i praktiken blev en recension inte bara av hennes ledaregenskaper och hennes professionella gärning, utan också av hennes person.  Under en rubrik som utropade att hon var ”sämst i test” lät artikelns inledande ord förstå att Elling var ”Inkonsekvent. Ologisk. Omdömeslös.” Strax efter publiceringen lämnade Elling sin post.

 

Att chefer utvärderas – och utvärderas hårt – har jag i sak inga problem med. Som chef har du många människors arbetsvardag i dina händer. En olämplig chef drabbar både ett företags lönsamhet och dess anställdas livssituation. Men det var någonting med den här Elling-artikeln som kändes gränslöst. I många andra artiklar hade man kunnat läsa om anställdas missnöje med andra chefers hårda nypor, om kritik mot bristande visioner eller bristande förmåga att förmedla dem. Men här blev tonen delvis en annan. Hela Elling skåpades ut som en ologisk virrpanna som saknar empatisk förmåga och är falsk och duperande.

Det senare är också vad man huvudsakligen tar fasta på när Pressens Opinionsnämnd nu klandrar tidningen Chef för att ha ”grovt brutit mot god publicistisk sed”.

I beslutet kan man dessutom ta del av hur Chef hanterade Ellings möjlighet att bemöta den kritik hon utsattes för och även här sätter PO vissa frågetecken för om hanteringen kan anses helt schysst. Elling fick bara läsa en bråkdel av artikeln i förväg och blev tvungen att skriva sin respons (700 tecken lång) utifrån endast 1800 av 13 000 tecken.

 

Givet hur lätt Chef hade att hitta hård kritik mot Elling var det förmodligen bäst att hon slutade, i den meningen är resultatet av granskningen ingenting att invända mot. Samtidigt är fällningen också välkommen. Att döma av hur den här artikeln har hanterats, både före och efter publicering, finns det fler i den här soppan som behöver slipa på empatin.

Läs hela PO:s utlåtande här.

 

Uppdatering: Det är inte Pressombudsmannen utan Pressens opinionsnämnd som har klandrat chef. Den förra hänsköt ärendet till den senare i våras.

 

Arkiv

Fler bloggar