Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Mer lästips. Anna Svensson har skrivit om en lite konstig attityd som poppar upp ibland, nämligen det rena ogillandet av givmildhet och välgörenhet, denna gång apropå förargelse som väckts med anledning av en insamling som Katrin Zytomierska dragit igång.

Svensson sätter verkligen fingret på den där reflexen att blanda ihop goda insatser med systemkritik. Ni vet, när folk blir så arga att de spottar och fräser när de hör talas om insamlingar och annat som syftar till att hjälpa sina medmänniskor. Svensson skriver:

”Jag fattar inte hur någon kan tro att det räcker med att dra i några ekonomiska spakar för att trygga allas vardag. I varje välfärdssystem trillar människor genom stolarna. Man kan absolut diskutera hur de offentliga medlen används men det är absurt att i samma veva gnälla på privata initiativ. Det kommer aldrig finnas ett offentligt system som är både så tryggt och så dynamiskt att alla alltid fångas upp. Det civila samhället: privatpersoner, företag, välgörenhetsorganisationer, kyrkan och så vidare, är helt nödvändigt för att få ekvationen att gå ihop. Sverige behöver fler som Katrin. Människor som inte bara hjälper till i juletid utan under hela året, med pengar till klassutflykter, födelsedagskalas och större saker som bostad och långsiktigt stöd.

Det finns en märklig inställning, och tyvärr ser jag den oftast på vänsterkanten, att det är ofint att hjälpa människor i nöd. Alltså att hjälpa människor för egen hand, med egna medel. Däremot är det fint att lita till systemet eller att klaga på systemet när det inte funkar. Men att personligen ta av sin egen tid och ekonomi för att täta hålen är alltså ofint. Det är faktiskt värre än ofint i många vänsterkretsar – det är borgerligt!”


Klokt och bra om en orimlig sammanblandning av äpplen och päron. Läs hela inlägget här!

Arkiv

Fler bloggar