Kritik mot slöjan inte bara rasism

Varför är så många svenskar kritiska till den muslimska
slöjan? Under rubriken ”Slöjar hotar ingen” konstaterade DN:s huvudledare i
torsdags att orsaken är en utbredd rasism mot muslimer. Det är nu bara halva
sanningen.

Det finns en mängd olika orsaker till att muslimska kvinnor
väljer – eller tvingas – att bära slöja. Vissa gör det därför att de anser att
deras religion kräver det, medan andra vill visa stolthet över sitt kulturella
ursprung i en omgivning som inte sällan är fientligt inställd mot muslimer och
islam.

En annan, icke försumbar, anledning att bära slöja är
grumliga föreställningar om kvinnlig dygd. Tanken är att en hedervärd kvinna
ska täcka sig och därmed ligger det också nära till hands att betrakta icke
beslöjade kvinnor som slampor – en linje som just nu drivs av den iranska
staten i en informationskampanj med syfte att få kvinnor att dölja håret
ordentligt. Iran är dessutom – liksom bland annat Somalia och talibanernas
Afghanistan – ett utmärkt exempel på att våldsamt kvinnoförtryck i den
muslimska delen av världen ofta går hand i hand med rigorösa krav på
beslöjning.

I världens mest jämställda land är idén om sambandet mellan
täckande klädsel och dygd provocerande. Detta förutsatt att man är beredd att
mäta allt kvinnoförtryck med samma måttstock – oavsett om det drabbar svenska
eller invandrade kvinnor.