X
Annons
X

Ledarbloggen

Tove Lifvendahl

Tove Lifvendahl

Skärmavbild 2014-05-12 kl. 12.08.20Ivar Arpi och Alice Teodorescu! Vi är glada över att kunna välkomna två av opinions-Sveriges vassaste röster som förstärkning under sommaren detta valår, och har känt dem lite på pulsen.

Berätta – vilka är ni och vad har ni gjort tidigare?

Alice: Jag är jurist och borgerlig opinionsbildare, född i Bukarest och uppvuxen i Lund, som drömde om en karriär som diplomat (fram till jag insåg att jag inte är särskilt diplomatisk) och ballerina. Jag har alltid fascinerats av ordets makt över tanken och fann i den opinionsbildande journalistiken det efterlängtade gränslandet mellan juridiken och politiken. Under de gångna sex åren har jag ägnat mig åt opinionsbildning i olika former; som kommunikationsstrateg på Svenskt Näringsliv, som ledarskribent i bland annat Barometern och Skånska Dagbladet, och numera som arbetsrättsexpert hos Företagarna.

Ivar: Jag debatterade alltid för mycket på universitet, med vänner och i alla möjliga sammanhang. För att avlasta min omgivning från mina ordsvador började jag blogga om politik i slutet av 00-talet. Det var så givande att jag snart kasserade mina långt gångna planer på att bli en byråkrat. De senaste åren har jag hunnit med att vara ledarskribent på Hallandsposten, Liberala Nyhetsbyrån, Göteborgs-Posten och Svenska Dagbladet, där jag arbetade en stor del av 2013. Ett tag var jag redaktör på Axess magasin och för tillfället har jag ett längre vikariat som redaktör för Magasinet Neo.

Varför vill ni skriva på SvD:s ledarsida?

Alice: Att skriva på SvD:s ledarsida har varit en dröm jag länge närt, dels för att det är en ovärderlig plattform att driva frågor som ligger mig varmt om hjärnan, dels för att några av Sveriges vassaste pennor, som jag har mycket att lära av, huserar här.

Ivar: Skribenterna på Svenska Dagbladets ledarsida var de som fick upp mina ögon för genren till att börja med. Framför allt tycker jag att Svenska Dagbladets sida har förnyat genren gång på gång. Det är en ledarsida som inte har hukat för konflikter där andra fegat ur. Sällan utan humor och alltid med skärpa. Det ska bli spännande att återvända till Svenska Dagbladets ledarsida i sommar.

Finns det några särskilda frågor eller perspektiv som ni särskilt vurmar för?

Alice: Jag brukar försöka identifiera den ideologiska kärnan i dagsaktuella frågor och bena ut, inte sällan ur ett juridiskt fri- och rättighetsperspektiv, principiella målkonflikter i syfte att problematisera ur ett bredare perspektiv. Jag skriver ofta och gärna om integration, (ut)bildning och jämställdhet eftersom frågorna överlappar många andra områden samtidigt som de tydligt exemplifierar skiljelinjerna i vår samtid.

Ivar: Individens rätt till frihet och att försvara det öppna samhället. De som vill begränsa individuell frihet, om det så går via höjda skatter eller begränsande av yttrandefriheten, har höjt sitt tonläget. En domusnostalgisk vänster verkar i dag har återfått en del av sin gamla övertro på att man kan planera och reglera sig till det perfekta samhället. Jag tror precis tvärtom.

Hur skulle ni beskriva det politiska klimatet just nu?

Alice: Tyst och högljutt på samma gång. Frontalkrocken i mitten av det politiska spektrat har öppnat upp för ett politiskt klimat som präglas av lika delar extremism och håglöshet. Det finns en mycket levande, högst ideologisk politisk diskussion, den märks inte minst på läsarreaktionerna, som inte får gehör i partipolitiken men som skulle göra det generella samtalet gott.

Ivar: Snarstucket och ogint. Men det är valår, med ett parlamentariskt läge som är mer osäkert än på länge, så det är kanske inte så konstigt. Men det känns som att distansen mellan vänster och höger just nu är större än på länge. Det blir allt svårare att finna gemensam mark. Polariseringen har ökat. På den punkten upplever jag, när jag diskuterar i offentligheten, att en förändring skett på bara ett par år. I synnerhet när det gäller frågor om rasism och identitet ökar motsättningarna. Därför är det oroväckande att extremvänsterns våld mot meningsmotståndare ökar just nu, och att deras aktioner slätas över av tongivande vänsterprofiler.

Normalt brukar debattläget vara lite lojare under sommaren, men ni kommer ju att skriva mitt i valrörelsen. Vad har ni för förväntningar/önskningar på/kring valrörelsen?

Alice: Jag hoppas att partierna snart börjar beskriva de ideologiska ställningstaganden som är nödvändiga att förhålla sig till och exploatera beroende på vilket Sverige vi vill ha i framtiden, efter valet men också om 25 år. En mer visionär valrörelse som lämnar frågeställningar som kan besvaras med ”hur mycket” till förmån för ”vad”-frågor.

Ivar: Varför inte granska Miljöpartiet lite mer? De kommer trots allt, av allt att döma, bli Sveriges tredje eller fjärde största parti.

Vad kan SvD-läsarna förvänta sig av er?

Alice: Jag beskrivs ofta som modig och konsekvent, så min ambition är att leva upp till beskrivningen och leverera kloka, djuplodade och tidvis obekväma ledare på teman som få skribenter berör.

Ivar: Texter som matchar min bylinebild. (En av Ivars tidigare bylinebilder har stundtals fått omdömet ”kan skrämma barn”, red:s anm)

Finns någon kuriosadetalj ni kan bjuda på, som berättar något lite mer personligt?

Alice: Jag längtar efter pensionen då jag ska öppna en butik som bara ska sälja ”lilla svartor” och bjuda kunderna på macaroner. I väntan på det skulle jag gärna styla våra politiker, såväl retoriskt som stilmässigt inför valet.

Ivar: Jag vågar nog påstå att jag, av alla Sveriges ledarskribenter, tar mest i knäböj.

Arkiv