Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Paulina Neuding

Paulina Neuding

Det vore dumt att bli förvånad. Sverige har en stor invandring från länder där hederstänkandet innebär att kvinnors rättigheter kränks systematiskt, och det vore naivt att tro att förtrycket inte skulle fortsätta här. Men det är inte detsamma som att det svenska samhället ska lägga sig platt för medeltida häxerier.

När det kom rapporter tidigare i sommar om att mödomshinneoperationer förekommer i Sverige var budskapet att Sverige till skillnad från Danmark inte utför operationen i offentlig regi. Den förekommer även här, men i Sverige utförs de av privata plastikklininker, sade man då. Det visade sig vara fel.

En kartläggning ledd av Kickis Åhré Älgamo för Stockholms stad visar nu att flera svenska landsting utför det som kallas för ”mödomshinnerekonstruktioner”. Elva av de 49 vårdinrättningar som svarade på frågan sade att de utför ingreppet, och resten hänvisade patienterna vidare till privata plastikkliniker. Och det kan ju låta rimligt att blivande brudar får hjälp att känna sig skinande nya inför bröllopsnatten.

Men nu finns det förstås ingen mödomshinna. Fixeringen vid blodfläckar på lakanen bygger på en myt. Och ”rekonstruktion” av mödomshinnan är bara ett annat ord för att skrapa upp eller framkalla ett litet sår i kvinnans underliv som börjar blöda vid samlag. Låt mig upprepa det: man skapar sår i kvinnors kroppar med själva syftet att de ska blöda i underlivet när de har sex.

Samtidigt är det svårt att klandra vårdgivare som utför ingreppet. De kvinnor som är beredda att genomgå en operation är förmodligen i desperat behov av att kunna bevisa att de är oskulder. En kvinna som har haft sex före bröllopet har som bekant ingen heder, vilket i sin tur kan spilla över på mannen och rentav hela familjen. Och vi vet att det finns de som är beredda att gå långt för att återupprätta sin skadade heder.

Men när operationen subventioneras av offentliga medel är budskapet att samhället ställer upp på hederslogiken. Så kan vi inte ha det. Vad vi däremot ska finansiera offentligt är satsningar på information om mödomshinnemyten.

Aftonbladets söndagsbilaga publicerade ett läsarbrev för några veckor sedan (29/6) från en kvinna med rötterna i Mellanöstern som inte hade blött på bröllopsnatten. Hennes man misstänkte henne för att ha haft sex före äktenskapet, och hon var förtvivlad. Och Malena Ivarsson gjorde sitt bästa för att förklara att man inte behöver blöda för att man är oskuld. Det folkbildningsansvaret kan inte bara ligga på tjejtidningarnas sexrådgivare.

Med den invandring vi har i Sverige har vi nämligen ett val: vi kan acceptera att Sverige inte är det jämställda samhälle som vi ville att det skulle vara. När vi ställs inför medeltida kvinnoförtryck kan vi diskutera och relativisera, blunda, titta bort och bortförklara.

Eller så står vi fast vid våra värderingar även i mötet med hederskulturer. Att ta strid för idén att en kvinna är hedervärd även om hon inte blöder i underlivet vid sex, vore en början.

Arkiv