Lite städning inte straff nog för grov misshandel

Det kan vara väldigt stor skillnad på skärpt och skarp.

I går meddelade Hovrätten för Västra Sverige dom mot de båda 16-åringar som i våras misshandlade en 61-årig sjukpensionär på Kortedala torg i Göteborg. Mannen blev slagen och sparkad, bland annat i ansiktet, så att han tappade minnet och förlorade synen på ena ögat.

Den hänsynslösa misshandeln ger varken fängelse eller sluten ungdomsvård utan skadestånd, öppen ungdomsvård och 140 timmars ungdomstjänst. Tingsrätten hade nöjt sig med 100 respektive 70 timmar. Så visst kan man tala om en skärpning – men resultatet blir ändå allt annat än skarpt.

Ungdomstjänst är enligt Brottsförebyggande rådets beskrivning ett ”oavlönat arbete inom socialtjänstens regi, till exempel städning eller trädgårdsarbete”. Öppen ungdomsvård innebär bland annat samtalsterapi hos socialtjänsten men inget frihetsberövande.

Två killar misshandlar en medmänniska på ett sätt som Hovrätten finner synnerligen grovt, även om den bara dömer för grovt. Som påföljd får de prata om ilska med socialen samt dammsuga och putsa fönster i tre-fyra veckor. I övrigt kan de röra sig som vanligt. Skadeståndet svider nog lite mer, men det blir också föräldrarnas problem.

Det här är inte rimligt. Det är tvärtom alldeles orimligt.

Hovrätten skriver att en vuxen person skulle ha fått tre och ett halvt års fängelse för brottet. Det kan man tycka är uppseendeväckande lindrigt, men det är ändå något helt annat än det icke-straff som nu har utdömts.

– Det här var onödigt, men nu lägger vi det bakom oss, säger rättssystemet till dem som skadat en medmänniska för livet.

– Skulle ni göra dumheter råkar ni inte värre ut än så här, signalerar man till misshandlarnas kompisar.

– Synd att du var på fel plats vid fel tillfälle. Men nu har vi lagt en faderlig hand på grabbarnas skuldra och sagt åt dem på skarpen, lyder statens budskap till offret.

En 16-åring är inte vuxen och bör inte straffas som en sådan. Men det finns ett väldigt brett spektrum mellan ”lås in dem och kasta bort nyckeln” å ena sidan och den här moraliskt tondöva snällismen å den andra. Det är djupt deprimerande att vi inte har hittat fram till den medelvägen under sex år med borgerlig regering.