Replik JAS: Lars Ekeman vill ha mindre hemlighetsmakeri

SvD har på ledarplats och på ledarbloggen kommenterat regeringens beslut att om inköp av JAS Gripen E/F. På ledarbloggen efterlystes inlägg som kunde förklara hur regeringens ekonomiska ekvation kunde gå ihop. Inget sådant har inkommit. I stället har det kommit inlägg som pekar på problemen. Lars Ekeman, seniorrådgivare vid Folk och försvar, skriver att Sverige förtjänar en bättre tågordning och behöver ett bättre offentligt samtal:

Vid anskaffningen av delserie 2 och 3 av JAS 39 Gripen på 1990-talet florerade uppgifter om operativa behov, prestanda och kostnader som var näst intill omöjliga att förstå för den vanliga medborgaren. Än mindre var det möjligt att förstå beslutet i ekonomiska termer. En förvirrad situation uppstod 1997/98 med ömsesidiga anklagelser om urgröpt försvarsekonomi och svarta hål orsakade av JAS beställningen.

När vi nu står inför en ny uppgradering av JAS möts vi av samma svårighet att begripa väsentligheterna i anskaffningen. Det gäller inte bara för media och medborgare. Man stöter på samma uppgivenhet även hos riksdagens försvarspolitiker. De som representerar väljaren och rimligen borde ha så pass mycket information att man förstår vad det är man ska besluta om. Så är det inte, utan de är näst intill lika illa insatta som alla vi andra.

Det är ingen enkel materia man har hantera. Visserligen sker föredragningar i försvarsutskottet men innehållet är komplicerat och inte enkelt att förstå. Experterna och den information man får är svår att ifrågasätta. Som en av ledamöterna beskrev:

Det finns ett massivt underlag på försvarsutskottets kansli med mängder av uppgifter. Men för att i praktiken kunna förstå innehållet och kunna dra slutsatser ur detsamma, krävs en mindre stab av teknisk och ekonomisk expertis vilket ingen försvarspolitiker har tillgång till. Man är i praktiken ensam i arbetet med att försöka förstå promemorior och underlag som 100-tals experter utarbetat och fyllt med mängder av uppgifter. Dessutom, i den stund man börjar ta del av hemligt material och börja läsa i innehållet så uppstår en osäkerhet om vad som kan sägas offentligt. Ingen vill bli beskylld för att röja hemligstämplade uppgifter.

Om situationen för dem som ska ta ställning i riksdagen är sådan, hur ska då media och vanliga medborgare överhuvudtaget ha en möjlighet att begripa vad som sker?

Jag ifrågasätter starkt klåfingrigheten med hemligstämpeln.

Utan tvekan borde en öppnare diskussion kunna föras om JAS Gripen och operativa behoven. Hur vi ser på det framtida säkerhetspolitiska läget? Detta ska utgöra själva grunden för beslutet. Vilket framtida luftförsvar behöver Sverige? Till vad ska vi använda flygplanet? Svaren ryms i uttryck som ”fyller våra operativa behov” eller ”tillgodoser vårt framtida behov av försvarsförmåga”. Det är klyschor utan innehåll.

Det borde vara möjligt att i mer begripliga termer föra en diskussion om vilka framtida hotbilder som JAS ska uppträda i. Hur resonerar Försvarsmakten? Sannolikt finns fakta i de hemliga underlagen. Ingen har hittills lyckats övertyga mig om nödvändigheten av hemligstämpeln i alla dess delar. Om försvaret ska kunna förankras hos landets medborgare så borde det vara möjligt för dessa att förstå grundmotiven till varför vi bör anskaffa ett modernt stridsflygplan för de kommande 30 åren. Hemlighetsmakeriet är i längden kontraproduktivt.

Det går det heller inte att förstå att regeringen tillsätter en luftförsvarsutredning som ska utreda hela luftförsvaret efter 2040. Den har ännu inte påbörjat sitt arbete. JAS är inte luftförsvaret utan en del av delmängd av detta. Den förra luftförsvarsutredningen som genomlyste hela luftförsvaret mot dåtidens säkerhetspolitiska läge genomfördes 1967. I en offentlig process med krav på kvalitet så borde väl ändå tågordning varit den att börja med att utreda Sveriges framtida luftförsvarsbehov och först därefter ta ställning till nyanskaffning av stridsflygplan?

Att vare sig den socialdemokratiska regeringen eller Alliansen åstadkommit en sådan, gör att man undrar om det är fel i vår offentliga försvarspolitiska process?

Hur ska man förstå de motiv som Alliansens fyra partiledare angav på SvD Brännpunkt? Här motiveras avsikten att gå vidare i upphandlingen med en förhållandevis noggrann redovisning av ekonomiska och industriella fördelar med en uppgradering av JAS. Beträffande frågan om vad planet ska användas så förklarar man ”att det är nödvändigt för vår försvarsförmåga” och att ”det är nödvändigt med ett luftförsvar som är respekt och förtroendegivande”.

Man kanske inte ska kräva av partiledare i en annonsering av ett politiskt initiativ mer ingående resonemang än de som förekommer på Brännpunkt. Min poäng är emellertid att det ungefär på den här nivån diskussionen har förts av de som borde ha kunnat lämna mer konkret beskrivningar och analyser om till vad JAS 39 E/F ska användas till. Överbefälhavaren har i kvantitativa termer angivet behovet till mellan 60 och 80 flygplan. Partiledarna är överens om att det räcker med 40 till 60.

Jag överlåter till läsaren att fundera över motiven till antalet flygplan.

En övervägande del av den JAS-diskussion som har förts har handlat om ekonomiska aspekter. Kostnaden har svängt från allt mellan 32 miljarder kronor upp till 50 eller 60 miljarder. Den som följt diskussion har frågat sig vad kostnaden består av. Är det styckepriset? Styckepris med utvecklingskostnad eller så kallad livscykelkostnad? Den som köper en bil vet att man har betala för själva bilen och att det sedan också kostar att köra den. Fortfarande vet vi inte vad planet kostar.

I Schweiz har parlamentet informerats om att 22 JAS 39 Gripen kostar 21 miljarder svenska kronor.

I Sverige berättade försvarsministern vid sin presskonferens förra veckan att 40 – 60 JAS Gripen EF kommer att kosta 3 miljarder årligen i trettio år. Det vill säga totalt 90 miljarder. På olika försvarsbloggar finns vilda gissningar om hur stort priset per flygplan och utvecklingskostnad är och hur mycket driftskostnad blir per flygtimme. En icke oväsentlig fråga är om de 90 miljarderna avser 40 eller 60 JAS.

Huvudfrågan är emellertid beskedet från Alliansens partiledare i Brännpunktsartikeln att ”vi kan anskaffa 40 – 60 plan utan att det sker på bekostnad av övriga delar av försvaret. Det skapar förutsättningar för att fortsatt ha ett försvar i balans”. Ekonomiskt höjs Försvarsmaktens anslag med 300 miljoner kronor under 2013 och 2014. Från 2015 med 200 miljoner.

ÖB anmälde i sitt underlag under våren att han för att kunna upprätthålla ambitionen i försvarsreformen och behålla ett försvar i balans så krävs ett tillskott i ekonomin efter 2014. Han angav fördyring i förbandsverksamheten (personal och övningar) och ett ökat behov av att förnya försvarets materiel. Från 2015 behövs en höjning av anslaget med 1 miljard respektive 2 miljarder kronor. Sammanlagt 3 miljarder. Därutöver tillkommer kostnader för anskaffning av JAS.

I Almedalen förtydligade han: ”Utan tillskott handlar det om att i praktiken välja bort en av försvarsgrenarna”.

Vem ska en medborgare lita på? Alliansens partiledare eller Överbefälhavaren?

Vi behöver en bättre och mer insiktsfull offentlig diskussion om vår säkerhets- och försvarspolitik.

Lars Ekeman

Seniorrådgivare vid Folk och Försvar