Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

Stödet för ett Natomedlemskap tycks bli allt starkare. Det framgår av den nya studie den socialdemokratiska statsvetaren Ulf Bjereld och kollegan Karl Ydén presenterade i går. Sedan 2013 har förvisso inga stora opinionsförändringar skett, skriver Bjereld på sin blogg. De dramatiska förändringarna skedde mellan 2012 och 2013, då andelen positiva till Natomedlemskap växte från 17 till 29 procent. Detta samtidigt som motståndet minskade från 45 till 34 procent. De senaste siffrorna, visar att stödet har stabiliserats på den nya högre nivån.

Eller som Bjereld beskrev saken i Sveriges Radio under gårdagen: ”Många blev förvånade förra året att Nato-opinionen hade svängt så kraftigt, att Natomotståndet hade minskat så snabbt. Och tänkte att det kanske var en konstig mätning eller en tillfällighet, men årets mätning visar att så var inte fallet.” Förvåningen går att se som ett uttryck för Socialdemokraternas inställning till försvarsalliansen.

Det ökade stödet är inte de Natovänliga politikernas förtjänst. Ja, om inte misskötsel av försvaret varit en del av en slug plan för att tvinga in folket under kärnvapenparaplyet. Den politiker som har haft störst inverkan på den svenska Nato-opinionen är nog Vladimir Putin. Att tacka honom vore dock absurt. När stödet för Nato stärks finns emellertid hopp om att även Allianspolitiker vågar tala klarspråk om de positiva säkerhetspolitiska effekter ett medlemskap innebär.

Finlands nya ledning avser genomföra en Natoutredning. För den svenska regeringen gäller däremot Löfvendoktrinen: ”För att det inte skulle tillföra oss någon säkerhet i närområdet. Det skulle tvärtom skapa mer osäkerhet. Det är bra att Sverige och Finland är alliansfria. Då har du två geografiska ytor fria. Det är inte bra om två militärallianser har direktkontakt.” Apropå bristen på klarspråk.

Erik Hagström är praktiserande ledarskribent i SvD

Arkiv

Fler bloggar