Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

När den första prognosen kom på skärmarna, och visade att statsminister Jens Stoltenberg skulle förlora makten, utstötte Arbeiderpartiets valvaka ett stort kollektivt ”buuuuu”. Strax efter fortsatte prognosen med att konstatera att AP skulle få något över 30 procent och alltså även fortsatt vara största parti i stortinget. Ett enormt jubel utbröt.

Så ser socialdemokraternas självförtroende ut nu. Man jublar över de små segrarna i den stora oundvikliga förlusten.

Arbeiderpartiet gjorde sitt näst sämsta val under efterkrigstiden (2001 fick AP 24,3%, annars får man gå bak till 1930-talet för att komma ner till 30-procentsnivån). Jens Stoltenbergs rödgröna regering får lämna över regeringsmakten, precis som opinionsmätningarna under valspurten har förutspått. ”Vi nådde inte vårt mål om en tredje mandatperiod” erkände Stoltenberg vid sitt tacktal strax efter klockan 23.

Ett annat lika förutsett resultat var Høyres framgång. Partiledaren Erna Solberg pekades ut som vinnare även i statstelevisionens valvaka, långt innan det fanns någon vallokalsundersökning att basera detta på. När prognosen sedan kom visade den på ett resultat mellan 26 och 27 procent – det bästa på ett kvarts sekel.

Det stora osäkerhetsmomentet i årets stortingsval var småpartierna. Fyra partier (Kristelig Folkeparti, Venstre, Socialistisk Venstre och Senterpartiet) hängde på 4-procentsspärren i förhandsberäkningarna, men under valnatten var det bara SV som dinglade på repet. Samtidigt klättrade Venstre med god marginal över spärren.

Viss spänning erbjöd också de riktigt små partierna, som med starka lokala resultat kämpade om att få ha en fot – ett mandat – i stortinget (utan att få ta del av utjämningsmandat). Marxistiska Rødt och Miljøpartiet De Grønne klängde på gränsen hela kvällen.

En stark borgerlig majoritet utannonserades redan tidigt på kvällen. Majoriteten hänger på att Fremskrittspartiet räknas in i högerblocket. Och FRP blev som väntat tredje störst, även om partiet backade rejält sedan förra valet.

FRP och Høyre blev tillsammans så stora att de bara behöver stöd från ett annat borgerligt parti för att bilda majoritetsregering. Under kommande förhandlingar kommer KRF och Venstre kanske att spelas ut mot varandra. Det borgar för att kommande regering hamnar längre ut till höger än på mycket länge i norsk politik. ”Idag har ni väljare röstat fram en historiskt stark seger för de borgerliga partierna”, sade Erna Solberg i sitt segertal vid 23.20.

Bakom valresultatet ligger en enorm trötthet vid sittande styre, och en stor rörelse högerut. Stoltenbergs rödgröna regering har suttit i åtta år, samtidigt som Erna Solbergs Høyre har navigerat klokt på liknande sätt som Fredrik Reinfeldt förde Moderaterna till regeringsställning.

Nu återstår regeringsförhandlingar där Fremskrittspartiet är orosmomentet. Fremskrittspartiet skiljer sig politiskt från andra borgerliga partier, och har dessutom aldrig tidigare suttit i några regeringsförhandlingar. AP har sagt att de ska stå beredda att plocka upp spillrorna ifall de borgerliga kraschar. Men det har naturligtvis mest varit psykologisk krigföring. Givet valresultatet vore det skandal om förhandlingarna misslyckades och väljarna åter skulle stå med en vänsterregering efter ett sammanbrott. Med denna solida borgerlig majoritet är det snudd på omöjligt att ens föreställa sig något sådant, även om bångstyriga FRP redan har krävt finansministerposten.

Arkiv

Fler bloggar