Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Benjamin Katzeff Silberstein

Benjamin Katzeff Silberstein

Sveriges Radio har varit i Nordkorea. I två reportage (hittills) på plats har man försökt undersöka landets skrala och ständigt föränderliga ekonomi närmare.

Men precis som så ofta då medier som reser dit har besöket kunnat ge mycket litet nyhetsmässigt mervärde. Att vara på plats gör det sällan lättare att komma åt ordentlig information om landet. I Sveriges Radios fall tycks det nästan ha varit tvärtom, ty reportern Margita Boström skulle vid en enkel Googlesökning troligen inte ha gjort de uppenbara missar som Nordkoreareportagen präglats av.

Vi börjar med det första av de hittills två reportagen. Nordkoreanska Röda korset varnar för matbrist och begär hjälp från omvärlden. Boström förklarar att skälet till att man inte lyckas producera tillräckligt med mat för att mätta landets befolkning är att norra Korea till fyra femtedelar av landet består av berg, därför kan man inte odla på tillräckligt stora ytor. Därmed köper man rakt av den nordkoreanska verklighetsbilden.

Till exempel Japan består till 73 procent av berg, men har trots detta inga problem med matbrist. Sanningen är ju den att om Nordkorea hade tillåtit fri produktion och försäljning av livsmedel hade man sannolikt sluppit problemen med matbrist, och de runt två miljoner människor som dog av svält under 1990-talet hade kunnat överleva. Men sådant tillät inte den då strikta planekonomin; Nordkoreas matbrist är så att säga inbyggd i det politiska systemet.

Jag skriver om planekonomin som någonting förgånget, eftersom den nu mer eller mindre helt har kollapsat och ersatts med ett marknadssystem som ofta rör sig i en juridisk gråzon. Också detta skildras märkligt av Boström och Sveriges Radio, som i ett andra reportage nöjer sig med att lägga fokus vid huvudstaden Pyongyangs glass-, juice- och grönsaksbutiker. En mer korrekt beskrivning hade kunnat fås av en titt ut mot landsbygden, där de tidigare olagliga marknaderna är så utbredda att de i praktiken fungerar som samhällenas centrum. Faktum är att en överväldigande del av den nordkoreanska befolkningen idag försörjer sig genom andra kanaler än statens distributionssystem (jag har skrivit mer om detta till exempel här).

Man kan också notera att Boström, när hon redogör för nordkoreanska Röda korsets lägesbedömning, inte ställer någon kritisk fråga om sanningshalten i deras skattningar. Nordkorea har tidigare anklagats av olika internationella och sydkoreanska organ för att överdriva matbristen och på så sätt försöka tillskansa sig större donationer. Även journalister på plats i länder som Nordkorea har en skyldighet att försöka ställa kritiska frågor till officiella personer.

Arkiv