Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Svenskt Näringsliv har tagit fram siffror från Statistiska Centralbyrån, rapporteras det. I såväl SvD som i DN förklarar utredaren Farbod Rezania att integrationen ”fungerar mycket bättre än vad som framkommer i debatten”. Det statistiska stödet för påståendet är att sju av tio jobb under perioden 2001-2010 gick till utrikes födda.

 

”Den svenskfödda befolkningen i arbetsför ålder har inte ökat på många år. De utrikes födda ökar däremot med 40.000–50.000 per år, och lika många kommer i arbete varje år. De senare två posterna ger nolltillväxt i andelen sysselsatta.

– Man har tolkat det som att ingenting händer, att invandrarna inte får jobb. Det var inget bra mått, säger Rezania till DN.

Det han i stället har gjort är att titta på hur stor andel av alla som jobbar i landet som är utrikes födda. Den andelen ökade från 10 procent 2001 till 15 procent 2010.

– De som ”äger debatten” hänvisar till att sysselsättningsgraden inte ökar. Det har främst att göra med att vi har en pågående invandring. Det är inget konstigt.”

 

Nåja. Jag kan hålla med såtillvida att eftersom invandring är ett pågående skeende måste man alltid ta höjd för viss dynamik i statistiken eller hur man nu ska uttrycka det. Men jag tycker däremot inte att Svenskt Näringslivs mått är särskilt bra det heller. Allra minst fungerar det som stöd för påståendet att integrationen ”fungerar mycket bättre än vad som framkommer i debatten”.

 

Varför? Jo, därför att ”utrikes födda” är ett värdelöst – alldeles för brett – begrepp om det är integration vi vill prata om. Utrikes födda är en kategori som rymmer en hel hoper grupper som snarare suddar ut än förtydligar de faktiska integrationsproblem vi brukar mena när vi pratar om frågan och som är de problem vi har att hantera.

 

Som vadå? Tja. Jag vet inte vad Svenskt Näringsliv tycker, men personligen har jag aldrig funderat nämnvärt över hur vi ska integrera arbetskraftsinvandrare på arbetsmarknaden. Kanske för att arbetsmarknaden var deras väg in i landet till att börja med. Det finns andra besvär och barnsjukdomar med arbetskraftsinvandringen, men jobbintegration är sannerligen inte kruxet.

Andra kategorier som ingår i ”utrikes födda” är adoptivbarn och, tja, alla som invandrat till Sverige sen 60-70-talet. Är det dem vi brukar se framför oss när vi diskuterar om integration? Nä. Just det. Så varför ska de ingå i mått som används i för att påstå saker om just integrationen? På vilket sätt gagnar det de hitkomna som står utanför samhället och arbetsmarknaden att debattörer påstår att diskussionen om dem mest är konsekvensen av ett ”dåligt mått”?

Och framför allt. Ska det verkligen behövas en ”expert” för att påtala detta uppenbara?

Skärpning nu.

Arkiv