Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Två läsvärdheter i dagens flöde handlar om facken som vill utesluta SD-aktiva, som jag bloggade undrande om igår. Idag skriver Eric Erfors i ämnet på Expressens ledarsida och ställer sig avslutningsvis den välriktade frågan om facken med den logiken kanske borde utesluta även centerpartister?

I Aftonbladet hittas en debattartikel på samma tema. Mårten Schultz poängterar att eftersom facken är tilldelade offentlig makt genom arbetsrättens regelverk. Med detta följer att man lämpligen bör ta samma ansvar som den offentliga makten gör när det gäller grundläggande rättigheter och friheter. Som till exempel åsiktsfrihet.

Samtidigt. Fackföreningarna är ju föreningar. Och föreningsfriheten är också en viktig fri- och rättighet och man kan förstås argumentera efter den linjen och säga att facken måste få ha en värdegrund som de vill att medlemmarna följer. Den som vill kan ju alltid bilda en egen fackförening, är ett avfärdande svar jag hört från många som försvarar fackens rätt att utesluta enskilda.

Men! Vi vet alla att hela syftet med en fackförening är att mängden människor ger mandat och möjlighet att förhandla. För den enskilde kan en uteslutning exempelvis innebära att man förfördelas vid en LAS-förhandling, trots att det inte är självvalt att man inte är fackmedlem.

Mårten Schultz ställer saken på sin spets i sin artikel:

”Vissa fackföreningar verkar anse att den typen av krav inte kan ställas på dem. Vissa fackföreningar verkar inta inställningen att deras verksamhet är som vilken annan form av klubbverksamhet som helst. Det är naturligtvis en inställning som det står varje organisation fritt att inta.


Men om en organisation intar den inställningen är det också rimligt att ifrågasätta om det bör ha konsekvenser för vilken makt som den ska tilldelas av staten.

För att uttrycka det på ren svenska: Fackföreningar som diskriminerar medlemmar på grund av deras politiska åsikter förtjänar inte förtroendet att få utöva offentlig makt.”


Arkiv