X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Under en rad år levde Socialdemokraternas satsningar i Almedalen på inbjudna stjärnor från internationella broderpartier. I år heter stjärnan Thomas Östros.

Aftonbladets ledarskribent Katrine Kielos beskrev anledningen häromdagen.

”År 2000 fanns det 11 mitten-vänster regeringar i EU. I dag finns det tre.”

Europeisk socialdemokrati är i djup kris. Få europeiska S-partier når i dag över 20 procent i allmänna val. Och idéerna att vända trenden saknas. Kielos fortsatte:

”Det är i år ett decennium sedan de dåvarande socialdemokratiska frälsarna Tony Blair och Gerhard Schröder publicerade sitt mycket inflytelserika manifest ”The Third Way/Die Neue Mitte”. Socialdemokratin hade lärt sig att vinna val igen. Motbevisat dem som sa att efter Berlinmurens fall var liberalismen den enda spelaren på plan. Nu skulle Europa förändras, utifrån en ny väljarkoalition. En som stod till vänster om mitten.

När jag i dag läser om Blairs och Schröders text är det första som slår mig just optimismen. Det andra som slår mig är: Jaha, och var det här allt?”

Möjligheterna för Socialdemokraterna att blicka utanför landet för att hämta inspiration är, som Aftonbladets ledarredaktion visar, små. Faktum är att det nu är de svenska Socialdemokraterna själva som är ett av Europas större S-partier. Detta trots att man under Mona Sahlin genomgått ett historiskt stort ras i opinionen, och trots att man i det senaste valet gjorde det sämsta resultatet sedan den allmänna rösträtten infördes.

Utomlands finns alltså inga idéer att hämta. Man får leta på hemmaplan, och plocka fram det starkaste kortet man har i den egna leken.

Så då står man där med Thomas Östros.

Där är mannen som ska rädda Sverige – och Europas socialdemokrati.

Thomas Östros valde på Socialdemokraternas ekonomiskpolitiska seminarium i dag att fokusera på arbetslösheten, och i synnerhet ungdomsarbetslösheten.

Hans föredragning inleddes med en hänvisning till Finanspolitiska rådet och dess ledare Lars Calmfors, som ju under året förespråkat en kraftigare stimulanspolitik än den regeringen drivit.

På Thomas Östros PowerPoint stod det följaktligen att ”Vi vill föra en aktiv politk för full sysselsättning på vägen tillbaka mot överskott”.

Östros pekade på att arbetslösheten, och jämviktsarbetslösheten, började stiga redan innan den ekonomiska krisen, enligt Konjunkturinstitutets siffror, och att detta härrör från Alliansregeringens ”passiva” politik.

Inflödet till långtidsarbetslöshet måste hindras med ”aktiva åtgärder”, sade Östros. Exempel på ”aktiva åtgärder” visade sig vara exempelvis ”Spetskompetenslyft”, ”Jobblyft” och ”Traineejobb”. Utbildningsinsatser snarare än jobb, med andra ord.

Östros politik är inte gratis, något han heller inte sticker under stol med. Han menade att det inte finns något utrymme för sänkta skatter, utan att det snarare föreligger ”behov av att öka skatterna”.

Men skulle då en socialdemokratisk politik göra någon skillnad för arbetslösheten?

Östros menar att en S-politik under 2009 skulle ha kunnat öka sysselsättningen med 20000 personer. När det gällde långsiktigare prognoser avstod Östros från att ge några siffror alls.

När det stora socialdemokratiska oppositionspartiet har fria händer att peka ut en väg framåt blir det alltså – enligt Östros – 20000 fler i sysselsättning. Även för den som tror på hans ekonomiska grundresonemang måste detta karaktäriseras som en lång väg ut ur den arbetslöshet som antas ha tvåsiffriga procenttal under flera år framöver.

Arkiv