Tove Lifvendahl
Sverige har sedan länge god tradition av så kallad folkhemsfilantropi; många ger mindre summor till olika välgörande ändamål inom de mest skilda delar av samhället. Tack vare den tekniska utvecklingen har fenomenet crowd funding – gräsrotsfinansiering – blivit allt enklare – sajter som FundedByMe och Kickstarter erbjuder enkla lösningar för både insamlare och givare.
Formen har definitivt kommit för att stanna, vilket är välkommet: istället för att en författare eller filmare måste hitta ett förlag eller en stor finansiär, kan denna kontakta potentiella läsare/tittare i förväg och be dem att betala för boken/filmen i förskott. När tillräckligt många bidragit med sammantaget tillräckligt mycket finns möjlighet för författaren/filmaren att starta sitt projekt.
Några framgångsrika exempel på crowd funding när det gäller debattinlägg i form av film och litteratur är:
Det här är som fenomen både bra och viktigt. Dels är det bra för att det breddar samhällsdebatten och tillför perspektiv som inte alltid bedöms som kommersiellt gångbara av de befintliga bok- och filmförlagen. Dels är det angeläget att graden av civila initiativ ökar i Sverige; att vi blir mer och mer vana vid att ta personligt ansvar för det vi vill ska hända i samhället.
Ett nytt bokprojekt som just nu går att stödja är bloggaren Henrik Alexandersson, som samlar in pengar för att kunna skriva boken Demokratifabriken – EU från insidan, i vilken han vill granska EU:s demokratiska underskott närmare i termer av besluts- och påverkanssystem. Författaren själv gör en smart införsäljning; oavsett ens hållning till EU-samarbetet tycks den oundgänglig läsning:
Den som hoppas att EU kan reformeras måste känna till vad som verkligen försiggår. Den som tycker att vi skall lämna EU behöver starka argument. Och den som tycker att allt är bra som det är bör ta till sig fakta och ta sig en ordentlig funderare.
Jo, jag kan nog tänka mig att lägga en liten slant.