Det här får inte ÖB Sverker Göranson missa!

På Ledarbloggen har jag tidigare noterat att flygvapeninspektören Anders Silwer har satt ned foten i den infekterade frågan – det är ju rena kriget på Högkvarteret – om en gemensam lägescentral i Enköping. I en personlig PM varnar han för konsekvenserna om alternativet GLC/NOC väljs. Han är därmed ytterligare en i raden som gör tummen ned – och ett tungt namn kan man tycka.

Promemorian är lång men synnerligen läsvärd. Så skriver Anders Silwer:

HEMSTÄLLAN

Starta snarast ett MS för systemuppföljning av ledningssystemen inom luftstridskrafterna och återuppta systemsamordningen inom luftarenanan. C PROD

Återuppta arbetet med systemsamordning på FM nivå. C LEDS.

FÖRSLAG

Sammanför arbetet avseende drift och underhåll av ledningssystem med arbetet med GLC/NOC. Det finns många synergier mellan drift och underhåll av ledningssystem och framförallt NOC. C PROD.

Upprätta en gemensam lägescentral (GLC) i HKV på L 24 snarast för att med befintliga system göra en gemensam lägesbild. C INS

Ge C LSS i uppgift att snarast ta hela ansvaret för personalförsörjning av Strilbat. Uppgiften ska innefatta inventering av aktuellt läge och åtgärder för att rätta till personalutmaningarna inom Strilbat. C PROD

Inrätta en ledningssystemchef för varje arena som en tillika uppgift i syfte att under ledningssystemchefen stödja denne avseende kravställning inom varje arena. C INS

BAGKRUND

Planeringen inför GLC/NOC är komplicerad av många skäl. Jag har diskuterat frågan med ett flertal människor och efterhand bildat mig en egen uppfattning. Under arbetet med att sätta mig in i arbetet med GLC/NOC och drift och förvaltning av ledningssystem har självklart kunskap och insikt kommit fram längs vägen vilket förmedlas genom detta PM och med ett ytterligare fördjupat senare.

Det är helt nödvändigt att kompetensen taktisk ledning av luftstridskrafter kommer in i ovan nämnda arbete. Denna kompetens finns bara på ett fåtal händer eftersom vi inte övat luftstridskrafterna på denna nivå under flera år. Det är också viktigt att skilja denna kompetens från stridsledning av flygstridskrafter. Kompetensen stridsledning och luftbevakning av flygstridskrafter är troligen den som ligger närmast taktisk ledning av luftstridskrafter men dimensionen helhet och system av system är väsentligt viktigare för taktisk ledning av luftstridskrafter, vilket ger ett annat perspektiv.

Organisationen har inte övats alls i taktisk ledning av luftstridskrafter efter att ett flertal omorganiseringar av HKV samt att TOEM Strilbataljon arbetats om. Skaran av personal som kan diskutera denna fråga ökar dock nu inte minst efter genomförandet av övning Dagny II.

HEMSTÄLLAN

En systemsamordning på FM-nivå fanns tills för några år sedan där olika nya system som skulle in styrdes in via versionshantering och kravställdes för samfunktion. Ansvar för denna systemsamordning överfördes då till LEDS. Tyvärr har denna samordning endast genomförts på konceptnivån och inte på den nödvändiga detaljnivån, vilket resulterat i att ett antal ärenden fallit mellan stolar. Det är nödvändigt att C LEDS återupptar denna systemsamordning på detaljnivå.

Det är också helt nödvändigt att C PROD startar ett särskilt MS snarast för systemsamordning och uppföljning inom luftarenan. Ett sådant fanns tidigare men denna verksamhet har inte gjorts de senaste åren. Detta har inneburit att delar i system har nått sin livslängd vilket fått till följd att verksamheten har måst avbrytas. Vilka delsystem och funktioner detta innefattar anser jag sekretessbelagt varför de inte nämns. Den nuvarande situationen är dock inte bra eftersom det f n finns komponenter som kan nå end of life utan att vi har uppföljning på det.

FÖRSLAG

Samordningen mellan arbetet med GLC/NOC och den utredning avseende drift och underhåll av ledningssystem behöver samordnas mer både avseende tid och resultat. Flera av de riktlinjer som f n ligger till grund för arbetet med GLC/NOC är desamma som ligger till grund för arbetet avseende drift och underhåll av ledningssystem. Jag anser att om dessa två arbeten samordnades fullt ut skulle helt andra synergier framträda än de som f n diskuteras. Eftersom det i stort är 1000 anställda som berörs av drift och underhåll av ledningssystem kommer helt andra strukturer att framkomma än de som diskuteras just nu.

Det är min uppfattning att en sådan samordning skulle göra att det är enklare att klara ut vad som är operativa frågor, lägescentral respektive vad som är drift och underhåll av ledningssystem.

Grundat på erfarenheter av ledning av luftstridskrafter är min principiella syn på drift- och underhåll av ledningssytem, GLC, NOC samt strilbataljon följande:

Drift och underhåll av ledningssystem är en omfattande verksamhet som genomförs produktionen samt vid insats. Produktionen av detta ska vara så rationellt som möjligt. Populärt uttryckt är detta en verksamhet som handlar om att vidmakthålla ett ledningsnät och ett antal central samt att underhålla FM datorer på staber och förband. Gränsdragningen mellan vad som är kontorsstöd eller operativa/taktiska/stridstekniska ledningssystem är svårt att göra. Dock går det att dra gränser för vad som görs inom de stående förbanden och av stödproduktionen.

Drift och underhåll av ledningssystem är i stort detsamma som den verksamhet som ska göras i NOC eller styras av densamma, d v s ledning av ledningssystem. NOC blir då en del av den dagliga verksamheten avseende ledning av ledningssystem och leder driften och underhållet av ledningssystemen.

GLC (Gemensam LägesCentral) är en central som får underlag från olika arenor och funktioner och sammanställer denna till en gemensam lägesinformation (GLI) som distribueras till alla användare inom eller utom FM allt efter behov och behörighet.

Strilbataljonens funktion är att vara luftstridskrafternas förband för att genomföra luftbevakning, flygstridsledning, strilsambandsledning och förbandsledning av flygstridskrafternas insatsdivisioner.

Denna funktion är en integrerad del av flygstridskrafterna och förutsätter en omfattande kompetens bl a om flygstridskrafterna och hantering av flygtrafik, civil som militär. Hanteringen av civil och militär flygtrafik ställer särskilda krav på personal och materiel som leverantörer i det militära luftfartsystemet.

En gemensam lägescentral bör snarast inrättas i HKV med befintlig teknik. (De flesta system finns redan indragna till HKV). Syftet ska vara att få en gemensam lägesbild här och nu enligt principerna hellre än bäst och successiv utveckling med kontinuerlig förmågeleverans. Lägescentralen ska bemannas av personal från alla arenor och dessutom tjäna som användargrupp åt FMV vid utvecklande av ny teknik för gemensam lägesbild. Efterhand som ny teknik blir tillgänglig kan lägescentralen utvecklas och lägesbilden distribueras ut till användare inom och utom FM.

Den gemensamma lägesbilden är skild från arenornas lägesbilder i så motto att arenornas lägesbilder föder den gemensamma lägesbilden som korrelerar dessa bilder och sänder ut en gemensam lägesbild. En viktig faktor i skillnaden är att varje taktisk chef behöver handlingsfrihet med hur och var denne utvecklar sina lägesbilder allt efter insatsernas förlopp minut för minut eller timme för timme. Varje taktisk chef kommer då över tiden att styra djupet i sina lägesbilder över tiden.

C LSS bör få uppgiften att via ett produktionsuppdrag att vara sammanhållande för att återupprätta personalförsörjningen avseende flygstridsledare, luftbevakare och strilsambandsl
edare. Grunden till detta är att det redan i samband med IML-beredningen av FMLS konstaterades att dessa personalkategorier är en gränssättande resurs för att en omstrukturering ska kunna lyckas. Verksamhetsanalysen konstaterade samma sak men tyvärr har andra prioriteringar gjort att ingenting har hänt för att fokusera på frågan och driva den framåt. Uppdraget ska innehålla hela kedjan av rekrytering och utbildning av nämnda kategorier. Eftersom vi befinner oss i ett sämre läge än när frågan identifierades måste detta ses i ett helhetsperspektiv.

Om de nyckeltal som gällt vid tidigare nedläggningar avseende flytt av personal är relevanta i detta fall, är det min bedömning att det inte går att följa nuvarande tidsplan för omstrukturering av strilorg med mindre än att stridsflygdivisionernas förmåga väsentligt måste ändras. Det finns under 2010 men framförallt 2011 och bortom inte stridsledningsresurser i tillräcklig omfattning. Kapaciteten kommer att vara oacceptabelt låg men detaljerna bedömer jag som sekretessbelagda.

En riktlinje i detta arbete ska vara att kvalitén på de som rekryteras till flygstridsledare inte ändras mer än avseende nivå och att en temporär nedgång kan accepteras avseende andelen officerare. I verksamhetsanalysen från 2008 anges att kvalitétskraven bör överses. Vad gäller förmågan hos personalen att ha de kvalitéer som krävs för att genomföra sitt arbete så är denna inte förhandlingsbar.

Utöver de kvalitéer som motsvarande personal har i andra länder så finns det ett unikum i Sverige. Detta har sin grund i att Sverige är det enda landet i världen med integrerat luftrum vilket ställer krav på att flygstridsledare separerar civil och militär flygtrafik. Det integrerade luftrummet innebär att FM får ett mycket bra luftrum att öva i samtidigt som den civila flygtrafiken över Sverige kan flyga direkt mellan flygplatser vilket spar tid och bränsle. Separationen mellan civil och militär flygtrafik är kritisk. Militär flygning är inte utan risker men en olycka som nog får betraktas som bland de absolut värsta är en kollision i luften mellan ett militärt flygplan och ett civilt passagerarplan. Flygstridsledarna tillsammans med LFV flygledare är de personalkategorier som genom sitt arbete ska se till att detta inte händer. Verksamhetsanalysen hanterar inte denna problemställning.

Ett förslag är att en ledningssystemchef inrättas för varje arena, underställda ledningssystemchefen, för att stödja med kravställning i respektive arena. Motivet är att kravställningar inom luftarenan inte tagits omhand de senaste åren vilket lett till nuvarande situation ovan och att vissa av de handlingsalternativ som tagits fram hade tjänat på en bättre kravställning och djupare kunskap inom arenan.

MIN SYN PÅ ETT ANTAL OMRÅDEN

Nedan följer några stycken om min syn på inom ett par områden. Avseende lednings- och lydnadsförhållanden för luftbevakningen och flygstridsledningen så är det en resurs för den flygtaktiske chefen att ha full handlingsfrihet med. En central ledning på högre taktisk nivå av luftstridskrafterna är nödvändigt för att bäst tillvarata deras inneboende möjligheter och optimera deras bidrag till uppfyllandet av de operativa målen.

Detta förutsätter en obruten och sammanhållen ledningskedja från den taktiske chefen C FTS (i rollen som Air Component Commander [ACC], Air Defence Commander [ADC] och Airspace Control Authority [ACA]) via den taktiska ledningsstaben (FTS A3, AOC) och stridsledningen (lägre taktisk ledning, Command and Reporting Centre, CRC [C2STRIC]) ut till enskild förbandschef i luften.

Luftbevakningen och flygstridsledningen är en integrerad del av flygstridskrafternas minuttaktiska ledning och förbandsledningen av stridsflygdivisionerna. Det är en väl beprövad erfarenhet under många år, och utgör en av grundpelarna i ett integrerat luftförsvar. De första intrycken efter Dagny II visar på att detta förhållande alltjämt gäller.

Den geografiska separationen mellan flygplanen och basförbanden relativt flygstridsledningsförbanden ger en chimär av att de är separerade men de är mycket starkt integrerade eftersom flyg- och basförbanden är helt beroende av flygstridsledningsförbanden för sin verksamhet i varje minut. Vidare innefattar strilbataljonen även stridsflygdivisionernas förbandsledning/uppföljning på ett rikstäckande plan och det finns bara en sådan för flygstridskrafterna. De kompetenser som behövs för att leda dessa förband vid insats är helt flygunika.

Denna förbandsledning är också ett svenskt avsteg från CJTF-konceptet för att kunna använda luftförsvaret mer effektivt genom att kunna flytta piloter och flygplan flexibelt mellan baser allt efter minutoperativt behov. De krav som detta ställer på ledningsorganisationen (Strilbataljonen) är helt flygunika och rör t ex planering av alternativa baser vilket kräver ingående kunskaper om flygtjänstbeslut. Verksamhetsanalysen berör inte denna förbandsledningsfunktion.

Personalen vid Strilskolan på LSS och Strilbataljonens luftbevaknings-, flygstridslednings- och strilsambandspersonal är i stort samma individer. D v s förslaget om att produktionsleda Strilbataljonen från LedR istället för LSS är en suboptimering. De ytterligare personalrader som kommer att behövas om denna delning görs finns inte i den personaltilldelning som utgör grund för LEDS personalspel. Strilbataljonen ska produktionsledas av samma chef som produktionsleder Strilskolan d v s C LSS. Produktionsledningen kan sedan sammanhållas av C LedR i en garnison där C LSS får stöd av C LedR avseende gemensamma funktioner.

Varje arena ska ha en sammanhållen arenastridsskola. LSS är den mest sammanhållna arenastridskolan i FM med integrerad utbildning, utveckling och insatser. LSS är också en arenastridsskola med en mycket väl sammanhållen och integrerad utvecklingsfunktionen för sin arena och består av en i jämförelse liten kader av personal. Den föreslagna splittringen av LSS där Strilskolan och Strilbataljonen går till LedR innebär att utvecklingen av flygstridskrafterna delas upp mellan LedR och LSS. De funktioner LSS då ska sammanhålla inom arenan blir då endast pilotutbildning samt brand och räddning. Detta är inte funktionellt för utvecklingen av flygstridskrafterna.