Annons

Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

 Med anledning av op-ed-artikeln Fracking räcker till framtiden (8/6), har följande kommentar inkommit:

På ledarsidan i SvD 8 juni argumenterar Bjørn Lomborg för att EU borde satsa på skiffergas. Utan att gå in i detalj på hur dåligt det skulle vara att göra en sådan satsning, då det redan har kommenterats tidigare här på Ledarbloggen, så vill jag istället ta detta tillfälle som ett exempel på hur viktigt det är med kritiskt tänkande då man läser en debattartikel.

För det första så målar Lomborg upp skiffergasen som en klimatfrälsare när han påpekar hur mycket mer koldioxid som släpps ut från kolkraft än från gaskraft. Han säger bland annat: ”Vidare kan det bli årtiondets största källa till minskade CO2-utsläpp.”

Om man är lite observant här så kan man se att han endast nämner koldioxidutsläpp och inte totala växthusgasutsläpp. Då metan (dvs huvudbeståndsdelen i skiffergas) är en betydligt starkare växthusgas än koldioxid och då det läcker en hel del metan vid utvinning och hantering av naturgas och skiffergas, så är det vilseledande att endast diskutera koldioxidutsläpp istället för totala växthusgasutsläpp.

På sistone har det kommit fram ny information som säger att det tyder på att metan-utsläppen från skiffergas-landet USA har underskattats kraftigt. Dessutom har vi sett att gas-boomen i USA har lett till sänkta kol-priser i Europa, vilket (tillsammans med en kollapsad utsläppsmarknad) har lett till ökad mängd kolkraft och därmed högre utsläpp i Europa. Om även Europa skulle satsa på skiffergas så skulle det sänka priserna på andra fossila bränslen ytterligare. Det är en enkel fråga om tillgång och efterfrågan. Ökade satsningar på utvinning av fossila bränslen ökar tillgången och därmed också efterfrågan och utsläppen. Även detta undviker Lomborg att nämna.

För det andra så målar Lomborg upp förnybar energi som ynklig och orkeslös i jämförelse med skiffergas, vilket han bl.a. gör i följande uttalande: ”Europa får bara 1,3 procent av sin energi från förnybara energikällor som sol- och vindkraft, medan 75 procent kommer från fossila bränslen och huvuddelen av resten från kärnkraft.”

Märk väl att detta alltså inte syftar på alla förnyelsebara energikällor, utan endast sol- och vindkraft.Det som han väljer att inte nämna är bl.a. de två största förnybara energikällorna, nämligen biobränslen och vattenkraft. Han har dessutom valt att jämföra det med den totala energiförbrukningen, vilket inte är samma som vad som verkligen används. En stor del av energin från de fossila bränslena och kärnkraften går nämligen ut som spillvärme innan det kan användas som elektricitet eller för transportändamål. Vindkraften och solkraften är i det här fallet redan i form av elektricitet, vilket alltså innebär att en kilowattimme vind- eller solkraft kan ersätta mer än två kilowattimmar gas i ett gaskraftverk eftersom mer än hälften går som spillvärme. Han har dessutom valt siffror från 2011 och framhäver dem som om det är sanning idag. I själva verket så har det hänt en hel del sedan dess. Mellan 2011 och 2013 så ökade vindkraftskapaciteten inom EU med 25% samtidigt som solcellskapaciteten ökade med mer än 50%.

I själva verket så kommer mer än 20% av Europas el från förnyelsebar energi. Om vi inkluderar energin som används för uppvärmning, transporter, spillvärme osv också, dvs den totala energin, så kom ungefär 14% av EUs energi från förnyelsebara källor och vi är på god väg mot det uppsatta målet om minst 20% senast år 2020.

Henric Lassesson, Ekologistas

Arkiv