Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Häromveckan skrev jag en text apropå romregistret i vilken jag resonerade kring polisarbetets natur och det faktum att det ibland kan innebära att oskyldiga ingår i polisregister utan att för den sakens skull vara det minsta brottsliga – och utan att det innebär att man är misstänkt eller utpekad.

Två exempel fick illustrera. Det ena gick ut på att släktrelationer med kriminella kan vara en faktor, det andra att man kan umgås i en miljö som präglas av viss sorts brottslighet utan att själv delta.

Jag föreställde mig att det första exemplet skulle vara begripligt eftersom folk i allmänhet känner till att det existerar brottslighet där släktskap är ett relevant inslag. Med detta exempel i åtanke skulle man kunna förstå att släktskap ibland kan innebära kartläggning även av oskyldiga på basis av släktförhållanden.

Det andra exemplet antog jag skulle kunna vara hyfsat lättbegripligt i bemärkelsen att många av oss säkert har känt eller varit bekanta med människor som använt droger. Har man det kan man förmodligen också inse hur lätt hänt det är att man då tas upp i en kartläggning under ett spaningsarbete även om man själv inte begår detta brott.

 

Dessa dimensioner i jämförelserna gick många förbi. Oroväckande många. Istället anklagades jag för att jämställaeller likställa romer med maffian och med knarkare. Som om en jämförelses syfte är att sätta likhetstecken mellan jämförelseobjekt.

Så fungerar inte jämförelser och nej, jag likställde inte romer med vare sig maffian eller knarkare. Däremot beskrev jag via exemplen att det inte måste vara illegitimt om ett polisarbete granskar släktskap och umgänge. Givet att det finns situationer där dylikt polisarbete är motiverat, så kan vi heller inte i fallet romregistret generalisera om att rasism måste vara motivet eller att arbetssättet i sin helhet är olagligt. Givetvis kan vi inte heller generalisera om att detta inte skulle vara fallet. Således gjorde jag inte det i min text. Inte för att det hjälpte, jämförelserna var fullt tillräckligt för att göra mig till veckans rasist med hela branschen. Ironiskt nog för att jag inte hade lust att generalisera. Men det där är ett pris som delats ut till så många att betydelsen börjar bli urlakad.

 

Denna oförmåga att begripa vad en jämförelse är tycker jag är ett av samtidsdebattens största problem. Förut trodde jag att det handlade om medvetna grälsjuka missförstånd, i syfte att kasta skit på sin motdebattör, men allt oftare jagas jag av tanken vi helt enkelt har nått en ny lägstanivå vad gäller kvaliteten på deltagarna i svensk offentlig debatt. Att dumheten vinner mark, kort sagt. Denna min dystra övertygelse fick nytt bränsle idag när jag fick ett mejl från en läsare som lånat lite talking points från en bloggpost på Alliansfritt Sverige.

Här ondgör sig en för mig obekant skribent över att jag i en nyligen publicerad artikel om SFI-utredningen jämför semestrar med flykt undan krig. Författaren, Johannes Carlsson, skriver:

”Det klart Sanna Raymans solsemestrar kan bringa fram svåra situationer där hon måste välja. Men är det verkligen relevant eller ens rimligt att jämföra en nöjessemestrar och valen där kring en situation där människor flyr hit till Sverige från krig och förtryck och ska göra ett val? Det är två i grunden helt olika situationer med två olika förutsättningar.

Jag är säker på att Rayman inte menar något illa med sin jämförelse, men den framstår faktiskt som väldigt, väldigt märklig.”

 

Det är ju generöst av Carlsson att han inte tror mig om onda avsikter. Men det är svårt att inte fråga sig vad i konceptet jämförelse som Carlsson inte förstår? Skulle jämförelser alltså inte kunna göras mellan ”två i grunden helt olika situationer med två olika förutsättningar”? Vad är det för dumheter?

Är det relevant eller rimligt att jämföra på detta vis, undrar Carlsson förnumstigt, men han orkar inte lägga ens två meningar på egna argument om varför det inte skulle vara det. Näsvisa frågor är allt som erbjuds.

Carlsson antyder att jämförelsen syftar till att väga mina eventuella besvär under en semester mot en flyktings vedermödor. Intelligenta läsare noterade förmodligen att detta inte alls var vad jämförelsen belyste. Istället handlade det om att visa att förflyttningar från en välbekant till en obekant miljö inverkar menligt på möjligheten att vara aktiv och medveten konsument.

Således skriver jag också uttryckligen som följer:

”Om min kapacitet att vara aktiv konsument sjunker när jag åker på en simpel semester, vad gör då inte en flykt undan krig med en nyanländs möjligheter att göra informerade val?”

 

En uppmärksam läsare noterar säkert att jag här tar ett kliv från det som förenar situationerna (dvs förflyttningens inverkan på konsumentmedvetenheten) och istället understryker olikheterna.

En ouppmärksam läsare tar istället tillfället i akt att per bloggpost berätta för mig att semester och flykt är ”olika situationer med två olika förutsättningar”.

Tack. Jag hade ingen aning.

 

Så vad är då en jämförelse? Innebär jämförandet mellan två saker att man sätter ett likhetstecken mellan objekten? Är jämförelsens syfte eller resultat ett jämställande eller likställande?

Nej, givetvis inte. Ibland jämförs hjärnan med en dator. Ingen tror att den jämförelsen syftar till att säga att hjärnan ÄR en dator. Och när vi gör olika jämförelser mellan människan och schimpansen…ja, you do the math.
Vissst. Det kan finnas olämpliga eller irrelevanta jämförelser förstås, men syftet är sällan att likställa, däremot att peka på en gemensam aspekt eller mekanism som man menar är relevant för sin framställning.

Låt oss ta några riktigt övertydliga exempel:

”Min älskling du är som en ros.”

”Ett myller av människor väller genom T-centralen varje morgon. Likt målmedvetna arbetsmyror rusar de mot sina mål.”

 

I liknelserna här ovan pågår jämförelser mellan totalt olika objekt. Jämförelserna förutsätter att läsaren eller åhöraren spelar boll och anstränger sig att förstå vilken nyans eller vilket attribut jämförelsen syftar till att lyfta fram. Om läsaren eller åhöraren är en random twittrande deltagare i det skämt vi kallar samhällsdebatt kan det dock gå illa:

Min älskling du är som en ros.

Jag noterar att du just likställde mig med en TAGGVÄXT. Svin!!!”

 

”Ett myller av människor väller genom T-centralen varje morgon. Likt målmedvetna arbetsmyror rusar de mot sina mål.”

”Författaren JÄMSTÄLLER alltså människor med insekter? FRÄSCHT!!”

 

Är detta nivån debatten håller nu? Det oroar mig mycket.

Och jag ställer mig allt oftare frågan hur vi hamnat här.

 

Arkiv