Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Claes Arvidssons inlägg i SvD 26/9 om
nedmonteringen
av det svenska försvaret får välförtjänt support
från flera håll, skriver FP:s försvarspolitiske talesman Allan Widman.

Till och med Johan Kihl tycks ångerfull när han
tillsammans med konsultkollegor efterlyser en starkare nationell
dimension av den förda försvarspolitiken. Kihl med flera tycks dock inte särskilt
intresserade av gamla beredskapsbrigader. Istället menar de att vi
nu måste anpassa oss för det ”nya slagfältet”.

Carl Björeman
uppfattar inlägget som en pudel från det nätverksbaserade
försvarets (NBF:s) främste ideolog. Själv ser jag ingen pudel. Möjligen
en varg i fårakläder. När den förre chefen för Högkvarteret
avfärdar förmågan att strida i brigad och beskriver den svenska
insatsen i Afghanistan som av polisiär karaktär är det intresset
som talar. Och det ljuger som bekant aldrig.

Sveriges riksdag och regering har
bestämt att utvecklingen av NBF ska upphöra. Jag delar Björemans
uppfattning att det tog alltför lång tid och alltför många
bortkastade miljarder innan så skedde. Men det av många konsulter
omhuldade projektet dyker ständigt upp i nya skepnader.

Allra senast
som ”gemensam lägesinformation”, GLI. Grundtanken är dock
densamma.

Genom en frikostig och tidsobestämd utveckling ska alla
stridskrafter och förband knytas samman i ett enda ledningssystem,
från den strategiska nivån ända ner till den enskilde soldaten.
Att inte ens USA lyckats med ett sådant konststycke, snarare ökar
än minskar konsulternas entusiasm.

Samma intressen vill naturligtvis inte
heller att potentiella utvecklingsmedel slösas bort på
internationella insatser. De senare är ju kostsamma samtidigt som
”unik, svensk utveckling” alltid riskerar att bli underkänd i en
skarp miljö.

Visst behöver Sverige en stark lobby
för en nationell försvarsförmåga, men i den bör inte de
särintressen som bidragit till moraset ingå.

Allan Widman

Försvarspolitisk talesman (FP)

Läs tidigare inlägg: Kihl m fl, Björeman Jernbeck, Nilsson,Ekeman och Ring.

Arkiv