Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Nämndemännen alltså. Att kalla dem kärt besvär vore att skönmåla. Ena dagen är de kriminellt belastade, nästa har de för grått hår. De är lekmän, de är politiska och de är inte ens särskilt omtyckta av domarna. Ganska lite talar för annat än att de har ”spelat ut sin roll”, som det formuleras i denna kolumn av Mårten Schultz.

Den politiska tillsättningen är kanske det mest omtalade och uppenbara problemet, men det är långtifrån hela visan. SvD:s tidigare medarbetare Maria Abrahamsson formulerade saken väl för några år sedan:

”Systemet med lekmän i domstolarna är på väg att bli föråldrat i dagens samhälle. Jo, jag hör invändningarna om nämndemännens folkliga förnuft och medborgerliga värderingar som ökar insynen och skänker demokratisk legitimitet.

Fast exakt på vilket sätt ökar nämndemännen insynen? Särskilt som de är förbjudna att yppa ett ord om vad som har sagts under rättens överläggningar. Insynen tillgodoses i första hand genom öppna rättegångar och offentliga domsmotiveringar och beslut.
Och hur är det med den så omhuldade demokratiska legitimiteten? Okej att folk förr i tiden kanske lättare förlikades med domstolarnas stränga rättskipning om nämndemän – folkets likar – deltog i överhetens dömande. Ändå fanns det fram till 1969 bara juristdomare i städernas rådhusrätter. Var deras dömande mindre legitimt än landsrätternas?
(—)
Den tiden tror jag är förbi då människors förtroende för den dömande verksamheten hänger på att ett antal juridiskt okunniga (nämndemännen får inte vara jurister) och ibland fördomsfulla ”vanliga människor” sitter med och dömer i målen i tingsrätt och hovrätt. Om systemet är så förträffligt, varför har det då inte införts också i Högsta domstolen?”

 

Även ledarsidans vikarie Daniel Persson framförde häromåret klokskaper i samma ärende:

”Nämndemannasystemet har utsatts för kritik även från annat håll idag. SvD har talat med såväl Sveriges domarförbund som åklagarmyndigheten och båda har saker att invända. Domarförbundet vill att regeringen utreder om t.ex. högre arvoden kan få in fler unga nämndemän för att minska den skeva åldersfördelningen samt möjligheten att minska antalet nämndemän i en rättegång från tre till två för att därigenom bli av med den sämsta tredjedelen. Dessutom vill förbundet minska antalet brottmål där nämndemännen är med och dömer. Varför? Jo, som förbundets ordförande Thed Adelswärd uttrycker det: ”En stor del av nämndemannadomarna blir ändrade i hovrätten. Det tyder möjligen på att det blir en del onödiga överrättsprocesser.” Klarspråk: Det juridiska arbetet försämras av nämndemännen.”

 

Idag landade nämndemannautredningen. Den föreslår inte att nämndemannasystemet ska avskaffas, men väl att dess omfattning begränsas, bland annat genom att antalet föreslås vara två i stället för dagens tre, i de mål där nämndemän tjänstgör samt genom förslaget att nämndemän inte ska sitta i hovrätten eller kammarrätten. 40 procent av antalet nämndemannadagar ska tas bort i brottmål och 30 procent försvinner i notariemål och skattemål.Räknar vi huvuden blir det framöver 5200 nämndemän, istället för dagens 8300. Bland annat. Ekot rapporterar fler detaljer här.

Enkelt uttryckt kan man säga att utredningen inte direkt går Miljöpartiets väg, sånär som på den 3e punkt som Maria Ferm förordade häromdagen, nämligen att man ska kunna bli nominerad eller själv söka, det vill säga sätten att bli nämndeman utökas.

En första anblick ger vid handen att det säkert finns delar i dessa förslag som är ett steg i rätt riktning. Men tiden då nämndemannasystemet får kritik är knappast över.

Arkiv