Prata maxtaxa kan vi gott göra

Gårdagens utspel från Göran Hägglund om mindre barngrupper och höjd maxtaxa är inte så dumt. Gruppstorlek är lite av en evig sanning i den politiska debatten, något man alltid kan säga och något som alla nickar åt, lite oavsett hur det ser ut ”på marken”.  Här bör man komma ihåg att det inte alltid är mindre grupp som är nyckeln till förskolans ljuvlighet, men absolut är det så att de har vuxit väl mycket på senare tid och detta finns det anledning att komma till rätta med.

Mest intressant med utspelet är att maxtaxan lyfts upp för diskussion. Det finns anledning att ta en pratrunda om detta, om inte annat för att maxtaxan – som Hägglund själv påpekade – legat orörd sedan 2004.

Dessutom innebär utspelet förhoppningsvis att Hägglund överger en annan del av den kristdemokratiska familjepolitiken, nämligen idén om att påverka maxtaxan via ”nuddisar”, alltså ett in- och utcheckningssystem avsett att låta barnets dagliga vistelsetid på förskolan styra taxan. Den senare idén var ogenomtänkt och hade en taskig fördelningspolitisk profil, då är gårdagens förslag betydligt rimligare.