Annons
X

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Könssocialism! Till detta obehagliga ord kunde P1-lyssnare vakna i morse. Det var vänsterpartiets Uje Brandelius som sa det och ytterligare ett par märkligheter.

För det första var hans tes att feminism per definition är en vänsteridé. Eller kanske ännu mer en vänsterparti-idé, faktiskt. Att feminismen är en klassisk liberal idétradition medan Brandelius parti nog får ses som en relativt liten (och alltjämt krympande), tidsbegränsad företeelse, påverkade inte hans analys.

Genom att på vänstervis kritisera skattesänkningar, avregleringar och den borgerliga regeringens reformer i största allmänhet, ville Brandelius föra i bevis att feminism är vänster. Typ. Det fungerade dåligt. Omskrivningen till könssocialism stärkte inte hans case… (Varför inte lämna feminismen i fred och tala könssocialism i stället? Det hade varit roligare.)

När bevisledet ser ut enligt nedan lämnas åtskilligt övrigt för den logiskt petiga att önska:

  1. V är feminister
  2. V är emot skattesänkningar
  3. Regeringen sänker skattenErgo: Regeringen är emot feminister

Om man i stället, vilket Liberala ungdomsförbundets ordförande Linda Nordlund bidrog med i P1, talar om feminismen i ett större sammanhang kan diskussionen bli givande.

Men det är inte lätt gjort när Brandelius öppnar diskussionen med:

”Jag tycker att begreppet feminism, det får inte behållas av högern helt enkelt. Feminism för mig det är könssocialism, (..) är man inte med på den premissen så tycker inte jag att.. då vill jag behålla feminismen för mig själv, för vänstern.”

Jaha.

Det är ungefär lika relevant som om Kent Persson på detta skulle svara: ”Nä, för den behåller vi!”

Men i ett ska Brandelius ha en eloge. Han må misslyckas i sitt uppsåt att förklara hur feminism är synonymt med V:s partiprogram, men han klarar desto bättre att beskriva vänsterns syn på rättvisa.

Han säger upprört att ”högerpolitik är att det är okej att öka klyftorna om alla får lite mer i plånboken”. Huvudet på spiken, Uje!

Det är också exakt här liberaler och vänster skiljer sig åt. Medan V hellre ser att alla får det ekonomiskt sämre alternativt oförändrat än att skillnaderna ökar, menar liberaler att så länge den som har det sämst ställt får det bättre är varje förändring rätt.

Detsamma gäller synen på rättvisa, och synen på jämställdhet. För V är det utfallet som spelar roll. Om inte alla går i mål samtidigt är det inte ett rättvist lopp. En liberal feminism säger i stället att utfallet är ointressant, så länge villkor och regler är desamma för alla. Lika rättigheter är alltid rätt.

 

Arkiv