Att spara är nyliberalt

Syriza bildar regering med högernationalistiska Oberoende greker. Man hade kunnat föreställa sig att detta skulle föranleda lite besvärade kramper i den svenska vänstern, men nädå, här finns det viktigare saker att gräma sig över. Johan Ehrenberg fäktar i ETC mot blåa medier som envisas med att beskriva utgången i det grekiska valet med viss oro. Att segraren har ställt ut löftescheckar vars täckning bor i andra länders budgetutrymmen bekymrar honom inte, istället är det frånvaron av slöserivilja i borgerliga tidningar som stör. Han talar ilsket om privatiseringar och skattesänkningar, men nämner givetvis inte att även dessa sänkta skatter är det svårt att få in. Inför valet rentav kollapsade grekiska statens skatteintäkter. DI skriver att skatteintäkterna bedöms bli 40 procent lägre än prognostiserat under januari. Det grekiska folket verkar inte dela Ehrenbergs bedömning om att skatterna var för låga, om man säger så. Men vad spelar det för roll när man har visioner? Och varför kan inte borgarpressen visionera mera??

”Tanken att det går att driva en annan ekonomisk politik verkar omöjlig att förstå. Det är som om politik i sig är meningslös, det finns bara ”en väg”, inget går att ändra.”

Ptja. Det kan säkert finnas flera vägar och alternativ. Besparingar och satsningar kan göras på olika sätt. Men det är ju inte olika vägar inom faktiska ramar som Ehrenberg talar om. Det högst rimliga klassikerrådet att ”mätta mun efter matsäck” avfärdas av Ehrenberg som träig ”ekonomism”, ja det är rentav nyliberalism.

”Demokratin på ena sidan, ekonomismen på den andra. Att blåa medier i Sverige väljer ekonomismen är sorgligt. De vet att Syrizas seger kan få stort inflytande över hela Europa. Nu försöker de rädda den nyliberalism som röstats bort.”

”Vad är det som är så heligt med förstörelsen av grekisk ekonomi?”, frågar sig Ehrenberg retoriskt.

Den frågan skulle med fördel kunna skickas i retur till både honom och Syriza.