Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Miljöpartiet har utnämnt Sverigedemokraterna till sina huvudmotståndare i valet. SD har gjort detsamma om MP. Om just detta är de eniga, kan man säga. Det märktes också i dagens partiledardebatt, där Åkesson var snabb att replikera på Gustav Fridolin. Särskilt då denne talat om tragiken i Syrien och utanför Italiens kust och att Sverige bör ta emot fler.

– Hur många fler kan Sverige ta emot? undrade SD-ledaren.

– Åkesson ber om en siffra, men det handlar inte om siffror utan om människor. När det brinner i världen märks det i Sverige. svarade Fridolin.

– Problemet är att det handlar om siffror, svarade Åkesson och upprepade sin devis om att det är bättre att hjälpa människor på plats än i Sverige. Vilka typer av initiativ till hjälp i Syrien eller i trakterna kring Lampedusa som SD har tagit utvecklade han däremot inte, vilket gav Fridolin tillfälle att utveckla sin kritik i frågor om vad Åkesson egentligen tycker att Sverige ska göra när båtar fulla med människor sjunker.

Det är inte konstigt att dessa partier valt ut varandra som huvudmotståndare. Båda förfäktar med stor envishet sina ståndpunkter och båda väljer helt att bortse ifrån respektive argumentationslinjes svagheter. I SD:s fall ska mantrat om att ”hjälpa på plats” ersätta viljan att hjälpa här. Problemet med argumentet är att partiet sällan har verkat särskilt engagerat i det där med på plats-hjälp. Få förknippar SD med dessa frågor, vi hör sällan profilerade företrädare idéutveckla på området katastrofhjälp, bistånd etc. Då är det inte konstigt om argumentet ser misstänkt mycket ut som ett svepskäl.

I MP:s fall är viljan att hjälpa huvudsak, vilket emellanåt går ut över trovärdigheten på genomförandeplanet. För det är klart att mottagandet också handlar  om siffror – att påstå annat framstår inte som särskilt verklighetsanknutet. Det är lite som med folk som tar upp Sveriges vidsträckta ytstorlek som argument i migrationsdebatten. Som om diskussionen någonsin handlat om trängsel. I själva verket handlar givetvis även denna fråga om siffror – på flera sätt. Om Fridolin talade med någon annan än sin utpekade huvudmotståndare hoppas jag att han också hade medgett detta, istället för att förenkla sig själv och sitt parti sådär.

 

En siffra av relevans i sammanhanget kan vara Migrationsverkets mottagandeberedskap. Den är i normala fall 7-800 personer i veckan. För närvarande kommer det runt 2000 varje vecka. Det är klart att detta är siffror som betyder något och som påverkar vår förmåga att ta emot på ett värdigt sätt. Och ökade svårigheter att hitta sängar och tak för de flyende innebär också en successivt försämrad kvalitet i mottagandet. Nyligen har det rapporterats om hur Migrationsverket blir allt mindre nogräknat när det godkänner företag som vill driva asylboenden. Bara häromveckan rapporterade Ekot att en kritiserad telefonsierska samt bolag med skakig ekonomi godkänts.

Och ute i kommunerna ökar friktionen när den desperata myndigheten allt oftare kör över kommunerna och struntar i deras ambitioner kring mottagandet.(Kommunen vill tex kunna skapa plats för de nya invånarna i skola, barnomsorg etc, medan verkets fokus är enklare – man måste få ut folk i placering.)

 

Just den här situationen riskerar att motverka eller rentav förstöra Fridolins hans vilja att hjälpa. Vill man ha en generös flyktingpolitik, hjälpa så många som möjligt är det a och o att mottagandet fungerar på ett vettigt sätt. Inte bara för att det är rätt att ta emot människor på ett värdigt sätt, utan också för att man annars äventyrar den i allt väsentligt generösa inställningen i svensk opinion. För ja, svenska folket är positivt till invandring – det visar många mätningar. Det syns även när opinionsinstituten låter väljarna ranka olika politiska frågor. Då hamnar migrationen vanligen högt bland SD-väljare (som vill se en förändring), men betydligt längre ner hos väljarkåren i allmänhet – som rankar frågor som sjukvård, skola, omsorg, statsfinanser etc högre.

Det Fridolin bör tänka på att att dylika rankningar inte är huggna i sten. Om mottagandet blir allt sämre, om allt fler kommuninvånare ser sina politiker köras över, ser undermåliga boenden startas upp av skojarföretag – ja då kommer migrationsfrågan rör sig uppåt på den där listan. Helt enkelt för att väljarna inte gillar saker som fungerar illa.

En sådan förändring skulle gynna SD, inte MP. Det är något som såväl MP som många andra partier borde fundera lite djupare på.

Arkiv