X
Annons
X

Ledarbloggen

Claes Arvidsson

Claes Arvidsson

Lars O Grönstedt är senior advisor och Nord Stream-konsortiets främste företrädare i Sverige. För ett tag fick jag mejl från honom. Han undrade hur jag hade kommit till slutsatsen att det inte ligger i Sveriges nationella intresse att dra en rysk pipeline i Östersjön. Han pekade i stället på ”handelns roll för att skapa fred, stabilitet och säkerhet” och lyfte gasledningens betydelse för miljö, transporter och energiförsörjning.

Jag svarade Grönstedt så här:

”Det är en stor fråga att ge ett kort svar på, men så här resonerar jag. Det finns miljöskäl för att ifrågasätta projektet och frågetecken kring ekonomin, men i botten ligger det faktum att gasen inte är vilken vara som helst utan en strategisk vara – och att Gazprom är Putins maktbolag. Nord Stream måste ses i perspektiv av det land som Ryssland har utvecklats till och rimligtvis kommer att förbli inom en överblickbar framtid. Ryssland har blivit ett auktoritärt och upprustande land med en antivästlig utrikespolitik och en aggressiv politik i sitt närområde. Georgien visar att tröskeln för storskaligt våld är låg.

Från rysk sida (president Medvedev) har man klargjort att Kreml betraktar de forna sovjetrepublikerna som sin intressesfär. Inget tyder på att den linjen kommer att ändras, inte minst eftersom EU:s och Nato:s reaktion på det ryska femdagarskriget blev så modesta. Från rysk sida finns deklarerat i säkerhetsdoktrinen att landets energitillgångar kan användas som ett medel i utrikespolitiken. Vi vet också att gasen har utnyttjats i sådana syften – och det är sannolikt att det senaste gasbråket med Ukraina också har en sådan dimension. Det absoluta kravet på marknadsmässig prissättning blir ett dåligt skämt om man tittar på vad (den ryska) utbrytarregionen Transdniestr betalar till Gazprom. Politiken gör att Ryssland inte är en pålitlig leverantör.

Mot den här bakgrunden är det oroväckande att EU – och särskilt vissa medlemsländer – är starkt beroende av gas från Ryssland. Ryssland använder beroendet i sin politik och har genom bilateralisering av energirelationerna med medlemsstaterna prövat att förhindra en gemensam EU-politik. Söndra och härska, som det brukar heta. För mig är det omöjligt att bortse från den här bakgrunden när jag tar ställning till Nord Stream.

Om projektet förverkligas kommer det säkerhetspolitiska läget att ändras till det sämre, eftersom Ryssland då kan stänga av gasen till ett västorienterat Ukraina eller ett Rysslandskritiskt Polen utan att det blir stopp i andra riktningar. Lägg därtill att den ryska marina närvaron kommer att öka i Östersjön och slutsatsen blir att en pipeline i Östersjön inte ligger i Sveriges nationella intresse.”

Så långt mitt brev. Jag fick aldrig något svar. Det får man inte heller i Nord Streams propagandabuss som i dag och i morgon står uppställd i Kungsträdgården (sedan ska den ut på turné i landsorten).

Men fråga gärna busschauffören!

Arkiv