Ledarbloggen

Ledarredaktionen

Ledarredaktionen

När vallokalerna stängde förutspådde experterna här i London att valet skulle bli jämnt. Flera opinionsmätningar antydde att Storbritannien skulle få en ny premiärminister – Labours kandidat Ed Miliband, även kallad ”Red Ed”.

Jordskredssegern för Conservatives, som innebär att partiet får egen majoritet i underhuset, kom för de flesta som en stor överraskning. Labour gjorde sitt sämsta val sedan 1987, då Margaret Thatcher besegrade Neil Kinnock.

En bidragande orsak var framgångarna för Scottish National Party, SNP, som sopade mattan med Labour i Skottland. Av Labours tidigare 41 mandat i Skottland lycklades partiet bara behålla ett.

Denna utveckling förutspåddes dock innan valet. Vad mätningarna helt missade var att Conservatives skulle vinna så stort i England – där huvuddelen av de brittiska väljarna finns.

 

Inför valet antog många att populistpartiet UKIP skulle splittra väljarna på högerkanten, vilket skulle leda till att Conservatives tappade mandat. Men istället var det Labour och mittenpartiet Liberal Democrats som blev valets stora förlorare.

Premiärminister David Cameron kritiserades för att vara okarismatisk och ofolklig. Med tanke på hur bra det går för Storbritannien ekonomiskt borde han bli omvald, hävdades det. Ändå låg Cameron dåligt till i mätningarna.

Camerons valkampanj, som handlade om ekonomisk politik och förtroende, tycktes inte ge effekt. Men så här i efterhand måste konstateras att kampanjen trots allt fungerade, även om det först märktes på valresultatet.

Britternas förtroende för Ed Miliband i ekonomiska frågor var hela tiden lågt. Labour gick till val på en traditionell vänsterpolitik med åtgärder som skattehöjningar, prisregleringar, minskad konkurrens och skyddande av monopol.

Rädslan för vad Ed Miliband skulle kunna ställa till med som premiärminister vägde uppenbarligen tyngre än lusten att byta ut David Cameron.

Besvikna vänstersympatisörer vill i efterhand tolka valförlusten som att Labour inte stod tillräckligt långt till vänster. SNP och Green Party lyckades ta väljare från Labour genom att förorda ännu mer av vänsterpolitik, lyder argumentet.

 

Tyvärr är det sant att både SNP och Green Party i ekonomiska frågor ligger långt till vänster. Men det är svårt att tro att de skottar som röstade på SNP främst gjorde det för partiets ekonomiska politik.

Labours huvudproblem är knappast att partiet ligger för långt till höger för Skottlands väljare. Även om partiet hade fått alla Skottlands 59 mandat skulle detta inte ha räckt till en majoritet i underhuset.

Skälet till att Labour kollapsade var att partiet ligger för långt till vänster för Englands väljare – som att döma av valresultatet inte alls vill återgå till en gammal vänsterpolitik.

Med Tony Blair som partiledare lyckades Labour tre val i rad få fler platser i underhuset än vad Conservatives nu har fått. Med Ed Miliband vid rodret har partiet sjunkit tillbaka till Neil Kinnocks låga nivå.

Vad Labour kommer dra för slutsatser av detta när en ny partiledare ska väljas återstår att se.

 

Jonas Hellman är medgrundare av analysföretaget United Minds, kolumnist på ledarsidan och bosatt i indiska Bombay. Under veckan har han varit i London och följt det brittiska valet.

Arkiv

Fler bloggar