Annons

Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Väljarna är inte överens med riksdagspartierna om att SD bör isoleras till varje pris. Åtminstone inte om man ska tro den Ipsosmätning som DN berättar  om idag. Frågorna hade i och för sig kunnat vara renare. Den dikotomi som ställs upp i mätningens frågeställning är sannerligen inte självklar:

”Anser du att de andra partierna i riksdagen bör samarbeta med Sverigedemokraterna i frågor där man har liknande uppfattningar eller anser du att man bör göra allt för att minska deras inflytande i riksdagen?”

 

Indirekt främjar denna fråga en logik där all samsyn med SD företrädesvis tolkas som att SD:s inflytande ökar. (Men ens eget ökar ju samtidigt, vilket är en rimlig strävan för samtliga partier.) Det är en konstig utgångspunkt, det enda sättet att ”göra allt” för att minska SD:s inflytande blir ju då att alltid tycka tvärtom som SD för att hela tiden minimera just deras inflytande.. Vilket förstås är orimligt när vi vet att deras övriga politik sammanfaller med både högerns och vänsterns preferenser. Ipsos fråga är med andra ord ett lite väl krångligt sätt att försöka ta reda på hur väljarna vill att riksdagspartierna ska förhålla sig till SD riksdagen.

Men, men. Om vi bortser från frågans inneboende logik och försöker tolka resultatet utifrån att svaren ändå indikerar en preferens i form av ett ja eller nej på frågan om samarbete så kan vi konstatera att ”48 procent av väljarna tycker att partierna ska samarbeta med Sverigedemokraterna i frågor där man har liknande uppfattning. Något färre, 43 procent, vill göra allt för att minska SD:s inflytande.”

 

Många i den politiska sfären kommer fokusera på blockskillnaderna i siffrorna och göra en Svarte Petter-lek av dem. Och visst, skillnader finns. Fler borgerliga väljare (50 procent) tycker att samarbete på områden där samsyn redan finns är okej, men även inom det rödgröna blocket samlar denna synpunkt 32 procent. Till och med bland Vänsterpartiets väljare är det så många som 26 procent som ger grönt ljust för visst begränsat samarbete. Någon majoritet är det rakt inte, men andelen får likväl anses vara en indikation på förbluffande stor attitydskillnad till SD generellt mellan partiernas linjer och deras väljares inställning.

Och det är ju den skillnaden som är det intressanta. Ett parti som fick knappt 13 procent i valet ses alltså som en rimlig och tänkbar samtalspartner långt utanför dessa 13 procent. Den attitydskillnaden är slående jämfört med hur partierna själva ser på samma sak. Och märk väl, frågan som ställs handlar inte om migrationspolitiken, samarbetet specificeras till ”frågor där man har liknande uppfattningar”, dvs gissningsvis sådant som att SD delar vänsterns syn på rätt till heltid, men högerns på jobbskatteavdrag etcetera.

Att så många av de övriga partiernas väljare håller öppet för samarbeten kan möjligen också tjäna som en indikation på hur imponerade de blir av t-tröjor med budskap, av ständiga symbolhandlingar och yviga markeringar. Inte så värst impade, verkar det som.

 

Arkiv