Ledarbloggen

Sanna Rayman

Sanna Rayman

Apropå vårt farväl till goda mattekunskaper kan ett par intressanta bloggposter rekommenderas.

Ledarsidans kolumnist Andreas Bergh har hittat lite färsk forskning på området och funnit att det förefaller vara ganska gynnsamt att göra något så otidsenligt som ”att tyst lyssna på en lärare”.

Jenny Maria Nilsson har – med avstamp i Peter Santessons bloggpost om hur vår mattekurva ser ut över tid i Pisamätningarna – beskrivit hur hon som frustrerad förälder fått genomleva både ett och två skiften i matematikundervisningen – alla annonserade med samma triumfatoriska visshet om att förut lärde vi barnen på fel sätt, men nu jäklar är det genialiska grejer på gång. Nilsson skriver:

Informationen var ungefär densamma: ”Vi förstod ju egentligen inte, vi bara räknade.” (Om min och lärarens generation.) Men nu, med problembaserat lärande och mellanledsräkningen, skulle barnen förstå. Jag struntade rätt mycket i det där. Min sambo hjälpte le kids med matteläxan, jag med annat. Någon gång fick jag ett vredesutbrott, en period fick man inte ställa upp tal alls utan skulle enbart räkna från vänster till höger och hålla summorna som blev i ental, tiotal och så vidare tillfälligtvis i huvudet. (Vid de vanliga räknesätten.) ”My ass, skrek jag, att det är enklare för barn att förstå utifrån detta! Fucking tiotal och ental i snygga kolumner ovanpå varandra is da shit!” fortsatte jag, ty jag har en faiblesse för amerikaniserat kraftspråk. Jesus, tänkte min man, skåningen skrämmer barnen och hädanefter skötte han matten.

Så det dröjde till 2008 innan jag ställde frågan. Möjligen berodde det på att allt skedde i så god vilja och det är inte roligt att regna på någons parad. På ett föräldramöte, efter läraren informerat om att matteundervisningen numera var bättre, frågade jag: ”Om denna matematik är så överlägsen mot den vi räknade varför blir då mattekunskaperna sämre?” Läraren, som jag för övrigt tyckte mycket om, hade inget svar. Alltså, det var som om det var första gången hen tänkte på detta. Hen blev tyst och sa bara ”Jag vet inte”.

 

Ack ja. Det finns väl snart ingenting mer problembaserat än vår skola.

Arkiv

Fler bloggar