Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

När S i Stockholms län föreslår statliga direktiv och garantier för ännu en egnahemsrörelse får jag två associationer. Dels Moderata Ungdomsförbundets skolkampanj i slutet av 1990-talet ”Jag älskar att (i form av ett hjärta) äga”, dels George W Bushs ideal och politik för att alla amerikaner skulle äga sina egna hem.

Det förra, Muf-kampanjen, var ett sätt att lyfta fram det positiva med privat ägande. Det vi äger tar vi ansvar för. Det alla äger äger ingen. Och om motsättningen mellan statligt, kollektivt ägande och privat, som också handlar om egenmakt och direkt inflytande.

Det senare, bolåneboostingen i USA som med tiden bidrog till att bubblan sprack, utgick från en politisk idé om hur amerikaner bor bäst. George W Bush gillade så innerligt tanken på att alla äger sitt eget hem, att han var beredd att gå långt med statliga garantier och löften för att flest möjligt skulle bo i enlighet med hans ideal.

För dem som så önskar, och de är sannolikt ganska många, ska det finnas en bostadsmarknad som möter efterfrågan och erbjuder såväl ägarlägenheter som hus. Men för att det ska bli just ett eget hem, krävs politik som ger utrymme för sparande och växande små och stora förmögenheter hos betydligt fler. Ökat privat ägande, som S i den egentliga egnahemsrörelsen verkade för, bygger på att privatpersoner ges växande utrymme att spara delar av sin inkomst. Med bibehållet skattetryck och den nya rörelsen blir det i stället ökat bank-ägande med staten som garant.

 

Arkiv

Fler bloggar