Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Med anledning av ledarsidans artikel ”Ohederligt om utanförskap” har Folkpartiets Erik Ullenhag inkommit med följande replik.

Utanförskapet – vår största sociala utmaning

I förra veckan presenterade Folkpartiet ”Utanförskapets karta” utifrån senast tillgängliga statistik (2012). I den listar vi de bostadsområden där färre än 60 procent mellan 20 och 64 förvärvsarbetar och antingen skolresultaten (mätt som andelen ungdomar som gick ut grundskolan 2013 med godkända betyg i samtliga skolämnen) eller valdeltagandet i kommunalvalen ligger under 70 procent.

Vi har presenterat denna rapport vid fyra tidigare tillfällen och har hela tiden använt samma kriterier på utanförskapsområde, men vi har fortlöpande förfinat metoderna för att mäta så korrekt som möjligt. Även förändringar i indelningen av valdistrikt påverkar jämförbarheten mellan olika år. Ingen karta är alltså helt lik den tidigare varför det inte går att exakt jämföra läget mellan exempelvis 2002 och 2006. Men antalet utanförskapsområden ger ändå en bild av utvecklingen.

När skolresultaten ska mätas mellan 2006 och 2012 ska det först nämnas att det inte är görligt att få en exakt jämförelse mellan de två åren. Med grundskolans nya läroplan har möjligheten till blockbetyg avskaffats vilket påverkar sannolikheten för att någon elev inte får godkänt i samtliga skolämnen, även om kunskapsnivån hos eleverna är densamma.

SCB har dessutom förbättrat möjligheten att få aktuell statistik över betygsresultat på individnivå. Den statistiken fångar in hur det går för elever som valt att gå i en skola utanför det egna bostadsområdet. SvD (2/6) menar att det faktum att vi valt att mäta skolresultat på individnivå medför att vi är ”ohederliga”. För oss var det naturligt att använda statistik som ger en så korrekt beskrivning som möjligt av hur det går för eleverna som bor i ett visst bostadsområde.

Då statistik redovisas över längre tidsperioder är det inte unikt att beräkningsgrunder utvecklas. Det är dock viktigt att tydligt redovisa om mätmetoden förändras. Det är precis så vi gjort i årets rapport.

Går det då åt rätt håll när det gäller utanförskap och integration? Ja, när man studerar flera parametrar är det tydligt att utvecklingen är positiv sedan 2006. Över 180 000 utrikes födda har fått jobb sedan 2006, utanförskapet har minskat med 200 000 människor och etableringsreformen för nyanlända invandrare ger bättre resultat än det tidigare systemet. När det gäller de utanförskapsområden som kartan mäter gick de från tre 1990 till 156 år 2006 för att 2012 vara 155. Andelen invånare i utanförskapsområden är oförändrad mellan 2006 och 2012.

Men samtidigt som antalet utsatta stadsdelar inte längre ökar är utanförskapet fortfarande Sveriges största sociala utmaning. SvD beklagar att det inte finns en saklig debatt om hur vi ska komma tillrätta med utanförskapet men glömmer nämna att Folkpartiet i samband med presentationen av ”Utanförskapets karta” lade fram en reformagenda. Vi går bl.a. till val på sänkta trösklar in på arbetsmarknaden i form av flexiblare arbetsrätt och ökad lönespridning, en förstatligad skola, sommarjobb till unga i alla utsatta stadsdelar, fortsatta reformer för en integrationspolitik med fokus på jobb och språk, närvarande myndigheter och fler synliga poliser i utsatta stadsdelar och fortsatta statliga satsningar på de mest utsatta stadsdelarna.

Folkpartiet tar integrationsutmaningen på allvar. Vi ska fortsätta arbetet för att skapa ett Sverige där det inte spelar någon roll var du är född eller vilken hudfärg du har. En del i det arbetet är att korrekt beskriva situationen i landets mest utsatta stadsdelar. Det gör vi i Utanförskapets karta.

Erik Ullenhag, integrationsminister (FP)

 

Ledarsidan svarar:

Folkpartiets senaste rapport i serien ”Utanförskapets karta” påstår sig vara en ”lägesbild av utvecklingen 2006 till 2012”. I rapporten påstår Folkpartiet att ”ökningen av utanförskapet har planat ut” och att det sedan 2006 är en ”oförändrad andel som bor i utanförskapsområden”.

Men eftersom Folkpartiet har bytt mätmetod sedan rapporten 2006 är dessa slutsatser alltför långtgående. I själva verket säger rapporten väldigt lite om utvecklingen, eftersom man i och med den nya mätmetoden inte kan göra några jämförelser bakåt i tiden.

Tankesmedjan Den Nya Välfärden har samtidigt publicerat en parallell beräkning i rapporten ”Utanförskapets karta – en uppföljning av Folkpartiets rapportserie”, där man har använt 2006 års metod, och kommit fram till att antalet utanförskapsområden har ökat substantiellt sedan 2006.

Det kan förstås vara motiverat att förfina mätmetoder under en rapportseries gång. Men standarden vid övergång till nya metoder är att redovisa den gamla metoden parallellt. Faktum är att detta har skett tidigare i serien Utanförskapets karta. Man ändrade då retroaktivt genom att tillämpa den nya metoden så att det blev jämförbart. Detta görs dock inte i den senaste rapporten.

Folkpartiets Erik Ullenhag intygar att den egna rapportens bild av utvecklingen som ”har planat ut” inte är ett utslag av ohederlighet. Det ger föga tröst, eftersom alternativet torde vara att slutsatserna i rapporten är baserade på bristande analytisk förmåga.

Per Gudmundson, SvD

Arkiv