Annons
X
Annons
X

Ledarbloggen

Maria Ludvigsson

Maria Ludvigsson

Tre icke-storstadsbor skriver på Aftonbladet Debatt idag att en storstadsnorm gör livet svårt för unga på landsbygden, och med tiden riskerar att ödelägga dessa områden. De tre skribenterna representerar organisationerna Hela Sverige ska leva, Vi unga och U LAND, och för den som undrar hur normen ska förändras rekommenderas besök på respektive hemsida. Bland annat föreslås statligt stöd och politiska beslut fattade i Stockholm som vrider om matkonsumtionen åt det svenska.

Själva stortadsnormen består enligt skribenterna i en allmän uppfattning om att unga födda i lands- eller glesbygd bör flytta till lämplig stad för att inte verka misslyckade. Detta beskrivs som besvärande. Dessutom säger normen, enligt texten, att de gärna får komma tillbaka när de är utbildade. Vid en snabb läsning av artikeln är det svårt att se att det skulle vara något ungdomsfientligt att uppmuntras att utbilda sig, resa, bo på olika platser, söka sin egen väg; helt enkelt att bryta äldre generationers mönster. Man skulle annars kunna tro att just ungas tendens att röra på sig för att få nya intryck och vidga föreställningen om hur världen och människorna är, vore av godo.

Huruvida det finns just en storstadsnorm är tveksamt, men sannolikt finns det normer som uppmuntrar unga att bryta upp och utvecklas genom nya intryck och inte minst genom studier. Sådana företas enklast i städer med Universitet eller högskolor.

Frågan är vad debattörerna menar när de vill att ”möjlighetsgapet mellan stad och land” ska minskas. Betyder det exempelvis att samma möjligheter som finns i en storstad ska garanteras i glesbygd? (Det blir svårt.) Och ska då landsbygdens möjligheter i samma utsträckning erbjudas i städerna? (Om möjligt ännu svårare.)

Motsättningen mellan stad och land som då och då spelas upp är alltid svår att greppa. Och när man skrapar lite på ytan framträder så gott som alltid diverse krav på statliga stöd som ska göra glesbygden mer som staden. Jag som trodde att de som bor i och gillar glesbygden gör det för dess alldeles egna rikedomars och möjligheters skull. Inte för att man egentligen önskar att den egna bygden vore lite mer som en stad.

(Så funderar en fd landsbygdsbo.)

Arkiv