Ledarbloggen

Per Gudmundson

Per Gudmundson

Norsk press rapporterar att de gripna i Norge är somalier, och säger alltså precis som SvD att de gripna misstänkta för terrorismfinansiering har kopplingar till Somalia. Som alltid ska man förstås vara försiktig i att spekulera i vad det aktuella brottsfallet kan röra. Men om, säger om, de tre gripna i Sverige och de tre gripna i Norge är misstänkta för att ha samlat in pengar till och förberett terroristbrott i Somalia blir fallet gissningsvis ganska svårt att vinna för Säkerhetspolisen.

I Sverige har en (1) fällande dom avkunnats vad gäller finansiering av terroristbrott. Då gällde det personer som samlat in pengar till Ansar al Islam, som stod för blodiga terrordåd i norra, kurdiska Irak. Förundersökningen var enormt omfattande, eftersom man för att kunna styrka brott måste kunna knyta pengarna till ett specifikt dåd, och dessutom styrka avsikten hos finansiärerna.

Rimligen är det ännu svårare att knyta pengar till brott i ett så kaosartat land som Somalia. Men det finns fler svårigheter, inte minst när det gäller uppsåtet.

Inte sällan, nuförtiden, har terroristorganisationer också en social verksamhet som en finansiär kan hävda att pengarna var ämnade att gå till. Således har misstänkt finansiering av Hamas inte lett till åtal i Sverige, eftersom det inte gått att styrka att pengarna gått till kassamraketer eller självmordsbombare, utan likaväl kan ha hamnat hos ett av organisationens daghem. Argumentet mot detta – att pengar till organisationens daghem frigör medel som därmed kan användas till terrorism – må vara sant, men har inte befunnits tillräckligt enligt svensk syn.

Att svenska pengar skickats till Somalia finns väl dokumenterat. En FN-rapport uppskattade att man i Norden under ett par månaders tid samlade in 300000 dollar till Islamiska Domstolarnas Förbund i Somalia, till exempel. Men ingen av denna finansiering har bedömts vara terroristbrott. Visserligen hade Islamiska Domstolarnas Förbund mer eller mindre lösa förbindelser med element i al Qaida, men att stödja rörelsen som sådan (som hade omfattande sociala program och dessutom en stabiliserande inverkan på landet) har inte ansetts kriminellt – i vilket fall har inte de dokumenterade fallen lett till några åtal. Och man kan vidare utan att försköna konstatera att de flesta som stött Islamiska Domstolarna ifrån Sverige har gjort det för att de ansett att Domstolarna har varit den enda kraft som kunnat rädda Somalia från krig och terror – motsatsen till brottsligt uppsåt, kan tyckas.

De gripna kan för övrigt bedriva Hawala-verksamhet. Man ska komma ihåg att informella penningförmedlingar är de enda sätt som står till buds för en exilsomalier som vill skicka en slant till sin familj. Förekomsten av informell penningförmedling till Somalia är livsnödvändig för de stackars somalierna som levt i femton års kaos och inbördeskrig. I ett mycket uppmärksammat fall för några år sedan terrorstämplades tre somaliesvenskar just för att de bedrivit informell penningförmedling till Somalia – och för den terrorstämplingen kunde man inte precis presentera rimlig bevisning. Terrorstämplingen hävdes sedermera.

Flera svensksomalier är högt uppsatta i en somalisk politisk oppositionsgrupp som heter ARS – Alliance for the Re-liberation of Somalia. Bland annat en av de gripna i Sverige. Visserligen har denna grupp förespråkat väpnat motstånd mot de etiopiska trupper som ockuperar delar av Somalia på den somaliska interimsregeringens begäran, men gruppen bedriver inte själv sådan väpnad kamp, varför medlemskap där eller stöd till dem inte kan betraktas som terrorismfinansiering.

Det finns dock
grupper i Somalia som rimligen kan betraktas som terrorister. Den hårdföra ungdomsorganisationen inom Islamiska Domstolarnas Förbund – Shabaab – är en sådan grupp. Men här finns åter samma uppsåtsproblem som när det gäller Domstolarna själva: hur kan man bevisa att pengarna skulle gå till terroristverksamhet och inte till Domstolarnas sociala program?

Al Qaida har funnits, och finns sannolikt fortfarande i Somalia. Men precis som vilka vettiga människor som helst, har al Qaida konstaterat att Somalia är en svår plats att jobba på. Att svenskar eller norrmän skulle lyckats förmedla pengar till de få medlemmarna i al Qaida i Somalia låter ganska otroligt.

Slutsatsen blir rimligen att Säkerhetspolisen antingen har bevisning utöver det normala, eller varit det norska PST behjälpligt, eller helt enkelt vill föregripa eller avskräcka från brott utan att egentligen ha tillräckliga bevis för domstolsprövning.

Uppdatering:

Kanske är det inte riktigt så svårt som texten ovan antyder. Läs ”Säpo behöver inte knyta pengarna till specifikt brott”.

Arkiv

Fler bloggar