Läsarkommentar II om Wallström, Nato och Sveriges gränser

Med anledning av ledarsticket Ett enkelt svar (13/1) har följande kommentar inkommit:

På Sälen-konferensen 2005 ställde moderatorn Ulf Wickbom ÖB Håkan Syrén mot väggen: Var det möjligt att planera en försvarsmakt som i krig är beroende av hjälp utifrån, utan att ha uttryckliga säkerhetsgarantier. ÖB försökte ta sig ur frågan genom att hänvisa till att säkerhetspolitiken var statsmakternas sak, men Ulf Wickbom släppte inte taget: frågan gällde hur ÖB såg det som ansvarig för planeringen av Försvarsmakten. Varefter ÖB svarade kort och kärvt: ”Nej.”

Sverker Göransson fick inte den frågan i år. Men försvars- och utrikesministrarna tycker tydligen att det är hur enkelt som helst att planera ett försvar utan strategiskt underlag. Förtrytsamt avvisades de borgerligas krav på en utredning som helt ovidkommande, svårt störande för de kommande försvarssamtalen och ägnat att minska vår säkerhet. ”Okunnighet är styrka” för att citera George Orwells 1984.

Ändå står ju regeringen bakom formuleringen i Solidaritetsdeklarationen: ”Det går inte att se militära konflikter i vårt närområde som skulle påverka endast ett land.”

I klartext kommer varje konflikt i närområdet att involvera Nato – och Sverige. Konsekvensen av att vi inte är medlemmar är inte att vi kan undgå att delta. Kanske Nato också bestämmer sig för att ge hjälp ändå. Men den hjälpen kan vi inte påverka, vi får ta det som bjuds, utan hänsyn till våra nationella intressen.

Dessutom har vi ju också ställt i utsikt att även ge militär hjälp: ”Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat medlemsland eller nordiskt land. Vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas. Sverige bör därför kunna såväl ge som ta emot militärt stöd.”

Det innebär att militära styrkor måste förberedas för insatser i samverkan med Nato. De chefer och soldater som ska möta faran är inte hjälpta av att ministrarna ekar att ”Alliansfriheten har tjänat och tjänar oss väl”.

Tjänat oss väl? Kanske under det kalla kriget, när allianslösheten kombinerades med fördolt samarbete för att få hjälp. Det tycks vara i den tiden Margot Wallström lever, att döma av hennes svar på moderatorns fråga i Sälen: ”Menar vi att vi blir säkrare om Natos gräns går vid Sveriges gräns, gentemot Ryssland, för jag antar att det är Ryssland man är rädd för? Menar vi att vi blir säkrare när Natogränsen går vid Sveriges gräns?”

Har Sverige en gräns mot Ryssland? Som skulle bli Natos östgräns om vi blev medlemmar? Har Sveriges utrikesminister inte uppfattat att de baltiska staterna är fria och medlemmar av Nato? Det tycks finnas visst behov av att klara ut säkerhetspolitiska grundfakta för regeringen.

Allvarligt talat: Wallströms ogenomtänkta svar var väl ett olycksfall i arbetet. Man det är ett oroande eko av den ryska propagandan att NATO-utvidgningen är ett hot mot Ryssland. Det är en roll som inte anstår en svensk utrikesminister.

Bo Hugemark är överste och ledamot av Kungl Krigsvetenskapsakademien.