X
Annons
X

Ledarbloggen

Ivar Arpi

Ivar Arpi

Brev till ledarsidan angående min ledare om de kristnas allt sämre situation i Mellanöstern (22/8). Skribenten heter Diana Guirguis, är född i Sverige med koptiska föräldrar, och jobbar som civilingenjör. 

När jag går på Egyptens gator blir jag kallad för skällsord som hora för att jag är kristen kvinna. Jag sätter upp håret för att jag inte vill att någon galning ska klippa av det. Jag får salpetersyra slängt på mig för att jag anses klä mig lösaktigt – i själva verket klär jag mig i en lös lång skjorta och långa byxor men, just det, jag har ju lämnat sjalen hemma. På fredagar efter fredagsbönen blir jag spottad på och kallas för ”otrogen” för att jag inte är trogen till islam. Folk tar sig friheten att antasta min kropp när jag går på gatan. Om jag börjar bråka samlas stora folkmassor och risken för att bli kidnappad ökar. Jag väljer att svälja min stolthet och gå vidare. Det här är dagens Egypten. Den här typen av diskriminering har vi kopter lärt oss att leva med, den hör på något sätt till Egypten. Självklart passerar hundratals människor förbi mig utan att säga eller göra någonting, men det är inte dem jag kommer ihåg.

Revolutionen rubricerades så ljuvligt som den arabiska våren medan allt jag såg blomstra var en ökad polarisering som växte i takt med att ungdomarnas drömmar tynade bort. När president Mubarak föll häpnade hela Egyptens befolkning – vad gör vi nu? I 30 år har vi stängt balkongdörrar och fönster så fort politik kommer på tal – man vet aldrig vart regimens spioner befinner sig och nåde den som talar emot dem! Tahrirtorget… Precis som det heter var nyckeln till frihet.

Många kopter var emot presidentens fall trots att han under sina 30 år byggt upp system som lämnar stora utrymmen för diskriminering av kopter:

– Religiös identifiering står på ID brickan

– Religionsundervisning där kopterna kastas ut från lärosalen och får ta rast medan muslimerna sitter kvar och läser enbart islam

– Historieundervisning där kopterna, urbefolkningen, är bortsuddade

– Diskriminering vid skolor och universitet för att de kristna råkar ha ”fel” efternamn

– Underrepresentation av kristna inom de högre tjänsterna inom militärtjänst/säkerhetsstyrkor

– Långdragna processer för uppbyggnad av kyrkor som kräver tillstånd från regeringen

 

Vad var de rädda för – det kunde väl bara bli bättre?

Men under Mursis styre blev koptiska patriarkatet attackerat, kopternas World Trade Center, kopternas viktigaste symbol i landet. Senaste veckorna har vi gått miste om kyrkor med kulturellt arv från 200-talet. Präster har lynchats och nunnor marscherats som krigsfångar genom Kairos gator.

 

Det kunde väl bara bli bättre…?

 

Arkiv