X
Annons
X

Ledarbloggen

Patrick Krassen

Patrick Krassen

Sverige saknar laglig grund för det som allmänt kallas ”undantagstillstånd”. Regeringen kan alltså inte sätta lagarna ur spel, även i händelse av kris, på det sätt som är möjligt i många andra länder.

Vissa kan mena att detta är en god sak; att det är en hämsko på statens möjlighet att inskränka individuella rättigheter. Men Riksrevisionens styrelse ser problem med detta för Sveriges krisberedskap, och förordar införande av undantagslagstiftning som ska ge regeringen möjlighet att ”regeringen bör ges möjlighet genom undantagslagstiftning att vid en
extrem situation utse en myndighet på nationell nivå som leder
samhällets operativa insatser”.

Nu är det ju inte så att vi helt saknar beredskapslagar i Sverige. Om man tänker sig ett scenario där regeringen på grund av ”sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig
utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller
krigsfara” utlyser högsta beredskap enligt lagen om totalförsvar och höjd beredskap, kan regeringen sedan besluta om beredskapslarm i enlighet med 23 § i förordningen om krisberedskap och höjd beredskap. Vid beredskapslarm träder ett antal lagar och förordningar i kraft, som bemyndigar regeringen att bland annat begränsa och reglera handeln till, från och inom landet, ta nyttjande av fastighet eller egendom i anspråk, ålägga produktion av egendom för statens räkning, förbjuda personer att lämna ett område de befinner sig i, införa hyres- och prisregleringar och tullar, föreskriva Riksbanken hur sedel- och myntutgivning ska ske och förbjuda fackliga stridsåtgärder.

Nu är det förvisso inte särskilt troligt att Sveriges regering skulle utnyttja denna möjlighet att bemyndiga sig själv att inskränka ett antal rättigheter och utöka sina egna befogenheter. Men det är värt att ha det i åtanke när man överväger nya lagar som skulle ge regeringen utökade befogenheter.

Arkiv